Anatomi Tema 4 - Strysystem Ordlista 041004

Tema 4

041004

Styrsystem (Nervsystem och Endokrina organ) Ordlista med förklaringar Fundament om nervsystemet och nervävnad (kap. 12) CNS PNS ANS Kranialnerv Spinalnerver Sensorisk / afferent Motorisk / efferent Somatisk

Visceral Branchial Neuron Perikaryon Dendrit

Axon

Nervfiber Axonal transport Axonterminal

Centrala Nervsystemet. Hjärna och ryggmärg ingår i det centrala nervsystemet. Perifera Nervsystemet. De nerver som är utanför CNS. Autonoma Nervsystemet. Icke viljestyrda nervsystemet. Styr andning, matsmältning, hjärtat mm. Nerv som utgår direkt från hjärnan. Pariga nerver. Finns 12 par. Nerver som utgår från ryggmärgen. Pariga nerver. Finns ca. 30 par. Signal in till hjärnan. Signal ut från hjärnan. Känsel både från hudens olika receptorer men även proprioceptiv känsel, d.v.s. kroppsdelars läge som kommer från nerver som sitter i muskler och leder. Inälvor Lemmar Nervcell. Den funktionella nerven i nervsystemet som är uppbyggd på ett speciellt sätt. Nervcellens cytoplasma. Receptorregionen på nervcellen, flera förgrenade utskott som tar emot signaler in till nervcellen. Kommunikationsväg nervceller emellan. Impulsöverförande region. Utskott från nervcellen som leder signalen ut från cellen, finns bara en per cell (till skillnad från dendriter som kan vara väldigt många) kan även grena sig. Undantag från regeln att signalen skickas ut från cellen via axon är de sensoriska neuronen där signalen går in i cellen via axon. Axon (se axon). Transporterna som sker inne i cellen ut till axonen, t.ex. näringsämnen. Slutet på axonet där signalen överförs till andra celler på kemisk väg.

Transmittorsubstans

Synaps Nervimpuls / aktionspotential

Multipolärt neuron Bipolärt neuron

Pseudopolärt neuron

Motorisk neuron Sensorisk neuron Interneuron Gliacell Astroglia Oligodendroglia Mikroglia Ependym Schwann cell Myelinskida

Signalämnen. Ämnena som frigörs när en impuls har nått axonterminalen och överför signalen till nästa cell. Transmittorsubstanserna finns i synapsvesiklar i axonterminalen. Kemisk överföring av signalen. Nervimpulsen är elektrisk men överföringen mellan cellerna är kemisk. Det är uppbyggt en aktionspotential i axonet. Signalen förs vidare i axonet genom att aktionspotentialen förändras. Detta uppnås genom att det finns kaliumjoner i cellen och natriumjoner i matrix utanför. När signalen skall föras fram pumpas kalium ut och natrium in. Den process som kräver energi är att återställa kalium – natrium balansen igen. Dendriterna sitter direkt på cellkroppen och en lång axon går ut från kroppen. >O---------< Dendriterna sitter på ett utskott som går från cellkroppen. >--O----< Denna sort finns bara i retina och örat. Dendriterna sitter på ett utskott som ser ut att gå rakt över till axonet med en liten avstickare ut till cellkroppen som är gemensam för både dendriterna och axonet. >___O______< Denna sort är sensoriska nerver. Bär impulser bort från CNS. För impulser till CNS. Neuron som är inne i CNS, är den dominerande sorten, ca. 99% av alla neuroner är interneuroner. Stödjeceller för neuronerna, mycket vanligare än neuroner. Stjärnformad stödjecell, gliacell (astrocysyt). Stödjecell, har få utskott, bildar meylinskida. Stödjecell, ursprung från monocyt, är en vävnadsbunden makrofag. Stödjecell, epitelliknande cell, utgör väggen i ventrikelsystemet, d.v.s. det vätskefyllda hålrummet i CNS. Stödjecell för PNS, gör meylinskiva, 1 skiva/cell. Sitter runt axonet (motsvara oligodndrogliacellerna i CNS). Består i princip av tätt packat cellmembran i spiralform runt axonet. Isolerar axonerna från varandra och hjälper även till att skynda på impulserna.

Myeliniserad nervfiber Omyeliniserad nervfiber Nervus Endoneurium Perineurium Epineurium Reflexbåge

Monosympatisk reflex

Sträckreflex Polysynaptisk reflex Ganglion Grå substans Kärna / nucleus Cortex Vit substans Ledningsbana / tractus Centrala nervsystemet (kap.13) Telencephalon, cerebrum Diencephalon Mesencephalon Metencephalon Pons Cerebellum Myelencephalon Medulla oblungata Medulla spinalis Ventriculus I + II Ventriculus III

Axonet är omgivet av meylinskivor. Axon utan meylinskiva. Latin för nerv. En bunt axoner med egen bindvävsapparat och blodkärl. Bindväv runt axonet i en nerv. Bindväv runt en bunt axoner i en nerv. Bindväv runt hela nerven med axoner och blodkärl. Består av en afferent del, 0 till många interneuroner och en efferent del. Reaktionen sker utan att signalen behöver ta omvägen till hjärnan. Reflexbåge bestående av en afferent del och en efferent del utan några interneuroner inblandade. Den enklaste varianten av reflexbåge. En monosynaptisk reflex. Det är denna reflex som styr muskelspänningen, tonus, i musklerna. Reflexbåge bestående av en afferent del och en efferent med interneuroner inblandade. T.ex. om man sticker sig på handen och drar undan den. Samling av nervcellskroppar, egentligen utanför CNS med det finns kärnor av nervcellskroppar inom CNS som kallas ganglion. Nervcellskroppssamlingar, cortex cerebri består av detta. Samma som ganglier fast i hjärnan. Barken som består av grå substans. Består av meyliniserade axoner. Finns mycket i hjärnstammen, under barken i storhjärnan. Nervbanor, ex pyramidbanan. Storhjärnan, dominerande del av människans hjärna. Del av framhjärnan. Mellanhjärnan. Del av framhjärnan. Mitthjärnan. Del av hjärnstammen. Bildar pons och cerebellum (lillhjärnan). Bryggan, del av hjärnstammen. Lillhjärnan. Förlängda märgen (medulla oblungata). Del av hjärnstammen. Förlängda märgen. Del av hjärnstammen. Ryggmärgen Hålrum i cerebrum, parig d.v.s. en på varje sida, innehåller liquor cerebrospinalis. Hålrum i diencephalon, oparig, innehåller liquor cerebrospinalis.

Ventriculus IV Aqueductus cerebri Canalis centralis Storhjärnshavla / hemisfär

Cortex cerebri Sulcus lateralis Sulcus centralis Lobus frontalis Lobus parietalis Lobus occipitalis Lobus temporalis Lobus insula

Gyrus precentalis Motorcentrum

Pyramidbana

Tractor corticospinalis Tractus corticonuclearis

Gyrus postcentralis Centrum för sensibilitet Homunculus

Hålrum i som går igenom metencephalon, cerebellum och myelencephalon, innehåller liquor cerebro spinalis. Hålrum som finns finns i mesencephalon, innehåller liquor cerebro spinalis. Centralkanalen i rygmärgen, innehåller liquor cerebro spinalis. Storhjärnan är uppdelad i två halvor, höger och vänster. Enda strukturen som binder ihop dessa halvor är ett ledningsband av axoner som heter corpus callosum (hjärnbalken). Barken på storhjärnan, består av grå substans som är neuronernas cellkroppar. Centralfåran i cerebrum. Pannlobens bakre gräns Den djupa sidofåran som skiljer tinnigsloben från pann- och hjässloberna. Pannloben Hjässloben Nackloben Tinnigsloben Barkområdet i botten av fossa lateralis cerebralis. Ursprungligen fritt men har under ontogenesen blivit täckt av hjärnbarken från angränsande lober. Vindlingen framför centralfåran som är ett viktigt centrum för motoriken. Gyrus precentralis (Broddmans area 4) Här utgår signalerna till våra muskler. Pyramidbana börjar här och går vidare till ryggmärgen för att sedan gå ut i PNS. Tractus corticospinalis. Ledningsbana för motoriska signaler, passerar en struktur i den förlängda märgen som kallas pyramid. Signalen från motorcortex går genom den vita substansen till framhornscellerna i corpus callosum via synapser och därigrån vidare ut i ryggmärgen. Se pyramidbanan. Motoriska kranialnerver som ligger samlade i kärnor i hjärnan, d.v.s. de tar inte omvägen via ryggmärgen. De är de som styr musklerna i ansiktet som t.ex. tal mm. Primärt somatosensoriskt centrum. Här upplevs och tolkas signaler från huden och rörelseapparaten. Broddmans area 3, 1, 2. Bilden på sid. 353.

Syncentrum

Hörselcentrum Talcentrum Afasi

Luktcentrum

Vit substans Associationsfibrer Kommissurfibrer Corpus callosum Projektionsfibrer

Capsula interna

Basala kärnor / ganglier Nucleus caudatus

Nucleus lentiformis

Globus pallidus Putamen

Broddmans area 17 i nackloben är syncentrat. Synbanorna är organiserade så att varje del av näthinnan är representerad på en egen del av cortex. Broddmans area 41, 42 i temporalloben är hörselcentrum. Bakom ligger Vernices area (22) här sker tolkningen av hörda talet. Broccas area (44, 45) ligger i frontalloben är talcentrum. Om dessa områden skadas t.ex. vid en hjärnblödning så får man vad som kallas afasi. Det kan vara impressiv afasi, då är Vernices area påverkad och man förstår inte tal. Eller så kan det vara expressiv afasi, då är Broccas area påverkad och man kan inte uttrycka sig i tal. Ringloben eller det limbiska systemet är en primitiv del av hjärnan, här finns bl.a. luktcentrum och delar som är viktiga för minnet och för känsloupplevelser. Består av meyliniserade axoner. Finns mycket i hjärnstammen, under barken i storhjärnan. Förbinder olika delar av cortex inom samma hjärnhalva med varandra. Fibrer som förenar hjärnhalvorna. Den största anhopningen är corpus callosum, men det finns även andra. Hjärnbalken, enda strukturen som binder ihop dessa halvor är ett ledningsband av axoner Förbinder cerebrum med andra delar av hjärnan (banorna går nerifrån och upp och vice versa) ex. pyramidbanan. Flertalet projektionsfibrer går i capsula interna som ligger mellan basal kärnor och diencephalon. Brett stråk av vit substans mellan nucleus lentiformis och thalamus inklusive nucleus caudatus. Innehåller viktiga nervbanor till och från storhjärnsbarken. Kärnor av grå substans inne i hjärnan. ”Svansformade kärnan”, parig och ligger lateralt om diencephalon. Basal ganglier ingår i det motoriska systemet, kallas också det extrapyramidala systemet. ”Linsformade kärnan”, parig och ligger lateralt om diencephalon. Basal ganglier ingår i det motoriska systemet, kallas också det extrapyramidala systemet. Den inre delen av linskärnan, som är utvecklad från deincephalon. Lateral andel av linskärnan som är utvecklad från telencephalon.

Diencephalon Thalamus

Nucleus ventralis posterolateralis (VPL) Nucleus ventralis posteromidealis (VPM) Corpus geniculatum mediale (CGM) Corpus geniculatum laterale (CGL) Hypothalamus Epithalamus Curpus pineale

Mesencephalon Colliculus superior Colliculus inferior

Pedunculus cerebri Pyramidbanan Substantia nigra Nucleus ruber Extrapyramidala systemet Kranialnervskärnor Pons Nucleus pontis

Mellanhjärnan,f inns en vänster- och en högersida. Sidorna är åtskilda av ventriculus III. Del av diencephalon, äggformad struktur, är uppbyggd av en vänster- och en högersida, består av ett stort antal kärnor. Omkopplingsstation för afferenta impulser. Kärna i thalamus, omkopplingstation för impulser från ryggmärgen. Kärna i thalamus, omkopplingsstation för impulser från kranialnerver. Kärna i thalamus, kopplar vidare impulser från öronen till hörselcentrum. Kärna i thalamus, kopplar vidare impulser från ögonen till syncentrum. Styr hypofysens frontallob. Utgör kontaktpunkt mellan CNS och det endokrina systemet. Bakre, övre delen av diencephalon. Den mest framträdande delen av epithalamus är corpus pineale (tallkottskörteln). Denna tillverkar hormonet melatonin som reglerar dygnsrytmen. Mitthjärnan, utgör första delen av hjärnstammen, aqueductus cerebri går igenom mesencephalon. 2 st. ”knölar” på baksidan av mesencephalon styr synreflexen som får en att blunda om det kommer något mot ögat. 2 st. ”knölar” på baksidan som ingår i hörselbanan. Colliculus sup. och inf. kallas fyrhögarna på svenska. Främre delen av mesencephalon fram till i höjd med aqueductus cerebri kallas pedunculus cerebri (hjärnskänkeln). Pyramidbanan går igenom här och den kommer från capsula interna. Svart substans, ingår i det extrapyramidala systemet. Röd kärna, ingår i det extrapyramidala systemet. Delar av det motoriska ledningssytemet som inte ingår i det pyramidala systemet. Brygga är andra delen av hjärnstammen. Pyramid upptar en stor del av pons. Ventriculus IV gåt genom pons. Omkopplingsstation från cortex cerebri till cerebellum (lillhjärnan). Detta sker i nucleus pontis (ponskärnor).

Medulla oblungata Pyramid Pyramidkorsning

Nucleus gracili Nucleus cuneatus Cerebellum

Hemisfärer Vermis Perdunculus cerebelli superior Perdunculus cerebelli medius Perdunculus cerebelli inferior Limbiska systemet

Hippocampus Fornix

Förlängda märgen sista delen av hjärnstammen, ventriculus IV går genom medulla oblungata. Struktur på framsidan av pons och medulla oblungata, rymmer pyramidbanorna. Pyramiderna ligger på framsidan, en på varje sida, och avslutas i en struktur som kallas pyramidkorsningen i höjd med foramen magnus. Pyramidkorsningen avslutar både medulla oblungata och pyramiderna. Ca. 80-85% av fibrerna i pyramidbanan korsas här, d.v.s. hö-vä och vice cersa. Tractus corticospinalis lat. – korsat. Tractus corticospinalis ant. – okorsat. Bansystemet går både uppåt och nedåt. Här finns också autonoma centra som kontrollerar hjärtat, andning etc. Lillhjärnan, sitter bakom hjärnstammen. Har, som storhjärnan, cortex med grå substans och vit substans längre ner. Cerebellums funktion är att samordna den motoriska aktiviteten. Är uppbyggd av två, pariga halvor som kallas hemisfärer. En oparig del mellan hemisfärerna som kallas vermis. En av lillhjärnans 3 skänklar som står i kontakt med mesencephalon. En av lillhjärnans 3 skänklar som står i kontakt med pons. En av lillhjärnans 3 skänklar som står i kontakt med medulla oblungata. En ålderdomlig del av hjärnan. Viktig funktion är att kunna uppleva känslor. Det har få förbindelser med den ”intelligenta” delen av hjärnan. Lukthjärnan återfinns också i det limbiska systemet. Struktur i limbiska systemet som är en viktig del för minnet. ”Valvet”, en uppåtvänd tunn platta av nervtrådar över tredje ventrikeln.

Formatio reticularis

Retikulära aktiveringsystemet. Nät, som är en blandning av vit och grå substans, finns i hela hjärnstammen. Formatio reticularis är en anatomisk benämning. Funktionen är det retikulära retningsystemet som projiceras på hjärnbarken och håller hjärnan på alerten. Reglerar vakenhetsgraden genom retning från t.ex. syn och hörseln. Påverkar även motoriken och innehåller även autonoma centra.

Meninges Dura mater

Hjärnhinnor Hjärnhinna som bekläder insidan av skallen kallas dura mater som är en ganska tjock hinna. Dura mater är uppbyggd av två skikt. Ett skikt är periost, d.v.s. är en benhinna som sitter fast på skallbenet och ett undre skikt, ett menigeal. Ett veck av det undre skiktet i dura mater som går ned mellan de båda hjärnhalvorna. Lillhjärnstältet, är ett annat veck som omvandlar bakre skallgropen till ett slutet rum där lillhjärnan sitter. Mellan de två skikten i dura mater finns vener, venös sinusitet (sinus venosus). Dessa samlar ihop allt hjärnans blod och töms sedan i v. jugularis interna. Utrymmet mellan dura mater arachnoidea. Spindelnätshinnan. Hjärnhinnan som sitter under dura mater. Går ej ned i alla skrymslen och vrår i cortex. Utrymmet mellan arachnoidea och pia mater. Detta utrymme innehåller liquor cerebrospinalis. Den innersta ab hjärnhinnorna. Ligger an mot hjärnan, d.v.s. den följer alla vindlingar på hjärnan. Vätskan som omger hjärnan och fyller ryggmärgskanalen. Finns i alla ventrikler. I ventriculus IV finns 3 öppningar som släpper ut liquor i subarachnoidalrummet. Struktur i ventrikelsystemet där liquor cerebrospinalis bilds genom aktiv sekretion från speciella celler. Vätskan bildas från blodet men det är ingen filtrering utan en sekretion. I ventriculus IV finns 3 öppningar som släpper ut liquor i subarachnoidalrummet. Arachnoidea har små ”blåsor” som kallas arachnoideavilli som har nära kontakt med blodkärlen utanför, här dräneras liquor ut i blodet. Tas upp i venösa siniusiteter.

Falx cerebri Tentorium cerebelli Venösa sinusiteter

Subduralrum Arachnoidea Subarachnoidalrum Pia mater Liquor cerebrospinalis

Plexus choroideus

Arachnoidalvilli

Sinus sagittalis superior

Blodledare , venös siniusitet, som är belägen utmed fästet till falx cerebri.

Medulla spinalis

Ryggmärgen som består av vit och grå substans, sträcker sig från slutet av medulla oblongata till filum terminale, i höjd med första - andra lumbalkotan. Ryggmärgskanalen, fylld med liquor cerebrospinalis. Spinalnerver som kommer ut från LI och LII och hänger ned som en ”hästsvans” omkring filum terminale. Främre hornet. Del av de tre pelarna i ryggmärgens grå substans. Bakre hornet. Del av de tre pelarna i ryggmärgens grå substans. Sidohornet. Lateral utbuktning av den grå substansen. Centralkanalen, belägen i substantia intermedia centralis. Den utgör en emryonal rest av neuralrörets lumen och är mestadels oblitirerat. Framsträngen, som är belägen mellan fissura mediana -8anterior) och främre hornet. Sidsträngen, som är belägen på laterala sidan om den grå substansen mellan de bakre och främre rottrådarna. Baksträngen, som är belägen mellan bakre hornet med sina rottrådar och septum medianum posterius.

Epiduralrum Cauda equina Cornu antrius Cornu posterius Cornu lateralis Canalis centralis Funiculus anterior Funiculus lateralis Funiculus posterior

Nedåtstigande banor Tractus corticospinalis anterior Tractus corticospinalis lateralis

Uppåtstigande banor Tractus spinothalamicus anterior Tractus spinothalamicus lateralis

Framsträngspyramidbana, okorsad del, belägen lateralt om fissura mediana anterior. Från hjärnbarken till framhornen Sidosträngspyramidbanan, korsad del belägen i sidosträngen framför bakre hornet. Från hjärnbarken till framhornen. Uppåtstigande sensorisk bana i sidosträngens anteriolaterala del som går till thlamus. Uppåtstigande sensorisk (bl.a. smärta, temperatur) bana belägen i sidosträngen. De flesta av fibrerna kommer från bakhornet på motsatta sidan.

Fasiculus gracilis

Fasiculus cuneatus

Perifera nervsystemet (kap. 14) Sensoriska receptorer

Fria nervändslut Känselkroppar Receptorceller Muskelspole Muskeländplatta

”Motor unit”

Specialiserade receptorceller Kranialnerver I. nn. olfactorii

II. n. opticus

Medialt belägen fiberbunt som innehåller fibrer från undre halvan av ryggmärgen och som bl.a. förmedlar tryck- och beröringsimpluser från benet och nedre delen av bålen. Fiberbunt som börjar i övre halvan av bröstryggmärgen, och som bl.a. förmedlar tryckoch beröringsimpluser från armen och övre delen av bålen. Impulsen uppstår i speciella sensoriska receptorer. Detta avgör vilken typ av förnimmelse man får, ex. smärta, beröring, gäller speciellt huden. Nerverna behöver inte vara kopplade till receptorer utan kan sluta bara i fria nervändslut. Celler som samarbetar med nervcellerna och bestämmer på vilken stimuli nerven ska reagera på, t.ex. temp., beröring m.m. De motoriska nerverna slutar ute i musklerna i muskeländplattor. Utformade som synapser. Transmittorsubstansen från nervändsluten frigörs genom endocytos. Motorisk enhet. En motorisk framhornscell eller kranialnervscell inerverar ett varierande antal muskelfibrer. Hur många muskelfibrer som inerveras av en nervcell är det som avgör precisionen i muskelns kontraktion, ju färre muskelfibrer desto bättre precision. I benmusklerna är det kanske flera tusen muskelfibrer kopplade till en nervcell och i ögonmuskulaturen kanske 5 – 6 musklefibrer per nervcell. I glatt muskulatur är det lite mer diffust, det finns inga muskeländplattor. Ex. tapparna och stavarna i ögats näthinna. Nerver som utgår från kraniet. Centrala inlöpare av luktsinnesceller, egentligen ingen nervcell. Luktsinnescellerna omsätts och förnyas, det finns upp till tusen olika receptorer på dessa cellerna men bara en typ av receptor per cell. Synnerven. Ursprung i ganglieceller. Är en CNS bana som har utlokaliserats, omges av hjärnhinnorna, går sedan till corpus geniculatum laterale (CGL).

III. n. oculomotorius IV. n. trochlearis V. n. trigeminus: 1. n. opthalmicus 2. n. maxillaris 3. n. mandibularis VI. n. abducens VII. n. facialis

VIII. n.vestibucochlearis/statoaucusticus IX. n.glossopharyngeus X. n. vagus XI. n. accesorius XII. n. hypoglossus Spinalnerver Radix dorsalis Ganglie spinale Radix ventralis Ramus dorsalis

Ramus ventralis

Kranialnerver som inerverar yttre ögonmuskler, går in i orbita. Kranialnerver som inerverar yttre ögonmuskler, går in i orbita. Trillingnerven. Har tre genar, är ansiktets känselnerv. Inerverar tuggmuskulaturen. Ansiktets känselnerv Tuggmuskelnerv på maxillaris. Tuggmuskelnerv på mandibularis. Kranialnerver som inerverar yttre ögonmuskler, går in i orbita. Ansiktets motoriska nerv. Löper inne i os temporale, styr den mimiska muskulaturen. Förlamning i denna nerv kallas facilispinalis. Kan vara central i hjärnan t.ex. på grund av en hjärnblödning, eller så kan den vara perifer, beror då troligtvis på infektioner. Leder också smakbanor. Hörsel- och balansnerven. Kommer från innerörat och går in i hjärnstammen. Leder bl.a. smakimpulser från bakre delen av tungan (glosso – tunga, pharynx – svalg). Blandad nerv. Motorisk för larynx, viktig parasympatisk utflöde från CNS som går till alla bröstorgan och de flesta av bukorganen. Inerverar två muskler på halsen, trapezius och sternocleidomastoideus. Inerverar tungmuskulaturen. Kommer fram under tungan, fungerar rent motoriskt. Nerver som utgår från ryggmärgen. Spinalnerverna har två rötter, detta är den bakre. Ganglierna som tillhör de sensoriska nervcellerna och ligger i höjd med foramen vertebralis. Spinalnerverna har två rötter, detta är den främre. Spinalnerven delar upp sig i två delar, detta är den bakre, går ut bak på ryggen till musklerna och huden där, delas inte upp i namngivna banor, är inga distinkta banor. Spinalnerven delar upp sig i två delar, detta är den främre, delas upp i namngivna banor. Resten av spinalnerverna går ut under respektive kota. Ovanför och under thorax-kotorna bildar spinalnerverna nätverk som kallas plexus, plexus – fläta. De perifera nerverna som bildas från dessa plexus kan innehålla nerver från flera olika spinalnerver.

nn. cervicales, C1-C8

nn. thoracici, Th1 – Th12 nn. lumbales, L1 – L5 nn. sacrales, S1 – S5 Plexus cervicalis Plexus brachialis Plexus lumbialis Plexus sacrialis n. phrenicus n. ulnaris n. medianus n. radialis n. femoralis n. ischiadicus Dermatom

Inervationsområde Autonoma nervsystemet (kap. 15) Sympatikus Parasympatikus Preganglionärt neruon Postganglionärt neuron Autonomt ganglion Acetylcholin Cholinerg Noradrenalin

Det finns åtta cervicala segment, C1 – C8, C1 går ut ovanför atlas och C8 går ut nedanför den 7:e nackkotan, det är därför det finns åtta cervicala segment på bara sju kotor, bildar nätverk som kallas plexus (plexus – fläta). De perifera nerverna som bildas från dessa plexus kan innehålla nerver från flera olika spinalnerver. Thoracicnerverna går ut i s.k. intercostalnerver som följer revbenen, de bildar inget plexus. Spinalnerverna som går ut i segmenten i lumbalryggen, bildar plexus. Spinalnerverna som går ut i segmenten i sacralryggen, bildar plexus. Nervflätorna som bildas av nn. cervicales. Utgår från carvics, halskotorna. Nervflätorna som går ut i armen. Nervflätorna som bildas av nn. lumbales. Utgår från lumbaldelen av ryggen. Nervflätorna som bildas av nn. saceales. Utgår från sacraldelen av ryggen.

Varje spinalnerv inerverar ett specifikt område i huden, s.k. dermatom. Kan användas kliniskt för att påvisa diskbråk eller andra störningar vid spinalnerverna typ tumörer. Detta gör att man kan urskilja om det är en perifer nervskada eller om skadan sitter vid spinalnerven. Område som är kopplat till en nervcell eller nerv. Pådrivande eller ”fight and flight system”. Dämpande, den dagliga aktiviteten. Neuron som har nervcellskroppen i CNS, myeliniserat.. Neuron som har ett autonomt gangllion, utan meylin, ligger dock i Schwanncellers cytoplasma, denna bildar då inte meylin. Omkopplingsstation för de nervceller som ingår i ANS, den perifera delen av ANS består av två neuron, omkoppling i autonomt ganglion.

Adrenerg Kranialparasympatikus

Sakralparasympatikus

Intramuralt ganglion Truncus sympaticus Rami communicantes Prevertebrala ganglier

Prevertebrala plexus Referred pain Sinnesorganen (kap. 16) Smak: Tungpapiller Smaklökar Lukt: Luktepitelceller Bulbus olfactorius Syn: Plapebra Conjunctiva Galndula lacrimalis Punctum lacrimale Saccus alcrimalis Ductus nasolacrimalis Yttre ögonmuskler Bulbus oculi Tunica fibrosa Sclera Tunica vasculosa Choroidea Corpus ciliare m. ciliaris Iris

Parasympatiska delen av ANS kommer ut från två ställen, detta är den första. Kranialparasympaticus har parasympatiska kärnor i hjärnstammen och går ut i kranialnerverna III, VII, IX och X n. vagus (viktigast), gangliecellerna ligger i de inerverade organen s.k. intramurala ganglion. Parasympatiska delen av ANS kommer ut från två ställen, detta är den andra. Sacralparasympaticus utgår i segmenten S2 – S4, styr resten av bukorganen som colon, blåsan och genitalierna. Ligger i ryggmärgen. Ganglion som ligger i de inerverade organen. Sympatiska gränssträngen, sympatiska ganglion som finns på var sida om kotpelaren. Sympaticus har sitt ursprung enbart från ryggmärgen, spinalnerverna T1 – L2. Sympatiska ganglierna finns på var sida om kotpelaren i vad som kallas den sympatiska gränssträngen och vid aortan i buken kallas prevertebrala ganglier.

Pupilla m. sphincter pupillae m. dilator pupillae Pupillen ljusreflex (Tunica interna) Retina Discus n. optici a. / v. centralis retinae Macula lutea Fovea centralis Stavar Tappar Synfält Camera anterior Camera posterior Humor aquosus Schlemms kanal Corpus vitreum Lens Ackomodation Nervus opticus Chiasma opticum Tractus opticus Corpus genicolatum laterale Syncentrum Ytteröra Auricula Meatus aucusticus externus Membrana tympani Mellanöra Cavum tympani Malleus Incus Stapes Fenestra vestibuli Fenestra cochelae Tuba auditiva Cellulae mastoidea Inneröra Benlabyrint Benbåggångar Vestibulum Cochlea Hinnlabyrint Hinnbåggångar Hinnsäckar Utriculus Sacculus

Ovala fönstret Runda föntret

Ductus cochlearis Endolymfa Perilymfa Scala vestibuli Scala tympani Lamina basilaris Cortiska organet Endokrina organ (kap. 25) Hypophysis cerebri Infundibulum Fossa hypophysalis Adenohypofys Releasing Inhibiting hormones (factors) Hypofysens portasystem GH Prolactin TSH ACTH FSH LH Neurohypofys Neurosekretion ADH Oxytocyn Glandula thyroidea Lobus dx. & sin. Isthmus Thyroideahormon T3 T4 Calcitonin Galndule parathyroidea Parathormon Glanudule suprarenales Cortex Mineralcorticoid Glucocorticoid Medulla Adrenalin Noradrenalin Corpus pineale Melatonin Insula / Langherans cellö α-celler Glucagon β-celler

Insulin Gonader Östrogen Progesteron Testosteron Enteroendokrina celler Diffust neuroendokrint system Polypeptidhormon Aminer ANF HCG Vitamin D Erythropoientin