Tal - Filosofi

en kompis sade till mig en g�ng: "jag lever f�r att vara jag. jag existerar f�r att representera sanningen. vad lever du f�r?" den fr�gan har f�tt mig att grubbla l�nge och fortfarande har jag inget svar p� den. jag tror att det �r mycket tveksamt om jag n�gonsin kommer att finna ett svar. jag lever f�r att jag hoppas att jag en dag vet varf�r jag lever. det k�nns inte r�tt att s�ga att jag bara lever f�r mina n�ra och k�ra, att h�lla ut i sv�ra tider f�r att vara oegoistisk resulterar bara i att man sjunker djupare ner i meningsl�sheten. men jag skulle �nd� inte kunna t�nka mig ett liv utan dem. n�got jag skulle kunna t�nka mig att leva f�r �r f�rm�gorna att kunna t�nka fritt och att kunna k�nna gl�dje, tillfredst�llelse, hopp, lycka, harmoni, k�rlek och s� vidare? vad vore livet egentligen utan dessa f�rm�gor? framtidstro �r ocks� n�got viktigt, gr�set �r inte alltid gr�nare p� andra sidan, men ibland s� �r det faktiskt gr�set just gr�nare p� andra sidan. det finns ingenting som s�ger att morgondagen kommer att bli v�rre �n g�rdagen, vem vet, kanske g�r n�gon av mina dr�mmar g�r i uppfyllelse? nyfikenhet �r �ven det en viktig drivkraft f�r mig. jag ligger ofta och grubblar p� fr�gor av alla m�jliga slag; kommer vi n�gonsin kunna resa fram�t eller bak�t i tiden, hur skapades universum, vad �r o�ndlighet, kommer vi att uppt�cka liv p� n�gon annan planet, kommer man i framtiden kunna bota sjukdomar som aids och cancer och s� vidare. fr�gorna �r m�nga, svaren f�. jag kommer med all sannorlikhet inte f� svar p� alla, men jag kommer troligtvis f� svar p� m�nga av dom. det finns m�nniskor som s�ger att vi lever f�r att d�, men om vi enbart levt f�r att d� hade det inte funnits n�gra m�nniskor idag. r�dsla f�r d�den �r �ven vanligt, om man t�nker lite n�rmare p� det s� finns det endast tv� olika "alternativ". antingen kan man leva och se alla sina n�ra och k�ra d� en �t g�ngen eller s� d�r man f�re och mister allt samtidigt... men egentligen tror jag att "meningen med livet" �r ett begrepp vi m�nniskor sj�lva har skapat. sj�lv anser jag att det bara kan finnas tre olika sorters meningar (som vi k�nner till) med livet. 1. en universell mening, dvs. en mening f�r alltet (universums existens), d�r vi endast �r en del av den stora meningen. 2. att m�nniskan som art har en speciell mening. t.ex. att vi blev skapade av en s� kallad gud, och p� s�tt f�tt n�gon form av mening att leva. 3. att alla enskilda individer (m�nniskor, djur - allt det som faktiskt har intelligens) skapar sin personliga mening med livet. nummer 2, den tankev�gen f�rkastar jag sj�lv direkt, med tanke p� att jag �r ateist. nummer 1, kan vi inte veta n�got s�kert om, bara tro. men n�r det g�ller nummer 3, d�r ser vi n�got som faktiskt fungerar i praktiken. en personlig mening skapar en anledning till att leva, det g�ller bara att hitta den egna personliga meningen (som g�r den just personlig ). sj�lv anser jag att k�rleken �r en mycket stor anledningen till att leva, �ven om jag sj�lv inte har tagit s� stor del av den. utan k�rlek, hur skulle det vara att leva? jag tycker synd om de m�nniskor som aldrig f�tt k�nna hur det k�nns att �lska n�gon, �ven om man inte f�tt k�rleken besvarad. visst, att �lska sina f�r�ldrar �r ocks� att �lska och n�got v�ldigt v�rdefullt, men jag anser att utan den "riktiga" k�rleken

skulle det vara sv�rt att finna lycka och livsgl�dje. den skapar ett m�l att str�va efter h�r i livet, n�got att fylla tomrummet. och n�r man fyller tomrummet, d� finns det ingen b�ttre anledning till att leva... vad tycket ni om detta? vad anser ni vara meningen med att leva? livet �r inte l�tt att leva, och om det var det s� skulle man inte njuta lika mycket �ver livets toppar.