Verkligheten Bakom Verkligheten

Verkligheten bakom verkligheten - Döljer sig en annan ordning bakom Mayas slöja? Text och bild (monotypier 2007): Åsa Schedin

I dagens samhälle verkar den naturvetenskapliga världsbilden ha tagit patent på sanningen. Det objektiva och mätbara ges företräde framför det subjektiva och känslomässiga. Den psykedeliska verklighetsuppfattningen känns därför som en välkommen motvikt. Kanske kan den psykedeliska världssynen hjälpa oss att förändra invanda mönster och roller i samhället?

----------------Inom den psykedeliska kulturen talar man om "Mayas slöja". Detta uttryck har sitt ursprung i den buddhistiska termen "maya", som representerar sinnevärlden som illusion. Den psykedeliska teorin bygger på är att verkligheten finns, men att den inte kan uppfattas i sin verkliga skepnad. Verkligheten ses som en illusion, men bakom illusionen, "slöjan", finns den "sanna" verkligheten. En förklaring till att vi normalt sett inte kan se bakom slöjan är att våra sinnen är begränsade. För att öppna sinnena försökte man inom den psykedeliska kulturen att stimulera dem på olika sätt, bland annat genom droger, meditation och psykedeliska ljusshower. Jag har letat efter beskrivningar av psykedeliska upplevelser för att få en bild av hur man tänkte sig att det såg ut bakom Mayas slöja. Ett återkommande element i beskrivningarna är att fokus flyttas, jämfört med den vardagliga upplevelsen av världen, och andra aspekter av tillvaron blir betydelsefulla. I En port till andra världen (The Doors of Perception, 1954) beskriver Aldous Huxley hur han upplever världen efter att ha tagit drogen meskalin. Han skriver att rummet och tiden inte längre känns viktiga att förhålla sig till. Istället intresserar han sig för det som han tycker är vackert och magiskt runtomkring sig. En oansenlig vas med blommor blir en enorm visuell upplevelse, nästan

som en uppenbarelse, och han känner att blommorna bär på en djupare mening. Jag tolkar det som att Huxley lyckas vara helt närvarande i nuet. Han glömmer både det förflutna och framtiden, och bortser från rummets begränsningar. Detta får honom att se föremålen omkring sig med nya ögon. Som jag ser det så är detta raka motsatsen till det naturvetenskapliga förhållandet till världen, där olika parametrar, som avstånd och tid, ständigt ska mätas och analyseras på ett objektivt sätt. Ett annat fenomen, som jag hittat i beskrivningar av psykedeliska upplevelser, är att objektens symboliska betydelse förändras. Exempelvis kan en exklusiv bil, som ju normalt sett är en statusmarkör, ses som komisk och skrattretande. Detta känns intressant, eftersom jag upplever att det oftast är svårt att se bortom ett objekts symboliska innebörd. Objektens symbolvärden inpräntas ständigt via reklam och media på ett sätt som gör det svårt att ifrågasätta dem och se dem ur ett annat perspektiv. I mina bilder har jag arbetat med modeller från modetidningar som jag placerat i nya sammanhang för att se om de kan bli befriade från sin objektstatus. Jag har klippt ut modellernas siluetter (som schabloner), och satt in dem i en annan bildvärld än modetidningens. Deras symboliska värden tycks dock ligga djupt rotade och följer lätt med till nya sammanhang - en modell i en modetidning verkar inte ha mycket större transformationsmöjligheter än ett hakkors. Det är tydligt att även färgerna i sig bär på symboliska betydelser. De färger och färgkombinationer som används i reklam och modetidningar har fått ett ytligt skimmer över sig och kan vara svåra att använda utan att de ger en materiell, plastig känsla. Den rosa färgen tillexempel har fått beteckningen "tjejfärg", och är svår att frigöra från sin barnsligt romantiska och oseriösa stäm

pel. En färgs symbolvärde är dock inte statiskt utan förändras över tiden, och varierar också från kultur till kultur. Jag använder ofta veckotidningarnas "glammiga" nyanser i mina bilder, eftersom jag vill se om det är möjligt att ta tillbaka färgerna och estetiken som reklamindustrin lagt beslag på.

----------------Psykedeliska upplevelser beskrivs ibland som skräckfyllda - intrycken blir för överväldigande när de inte längre kan sorteras in i fack av symboliska betydelser. Jag kommer att tänka på Bergsons teori om minnet och sinnesförnimmelserna. Han tänker sig att hjärnans funktion i första hand är att stänga ute, istället för att producera, information. Lyckas man däremot stoppa hjärnans filtrerande mekanism får man, enligt Bergson, tillgång till allting som sker överallt i universum. Det är lätt att tänka sig hur outhärdligt komplex upplevelsen av världen i så fall blir. En av symbolernas funktioner tycks vara att komprimera och förenkla information för att göra världen begriplig. Förenklingar gör dock att information går förlorad. En del av betydelsen förtydligas, men samtidigt försvinner en annan del. Jag har försökt testa gränsen för hur komplex en bild kan vara utan att den blir obegriplig eller outhärdlig. Ett sätt att testa detta var att klippa sönder föreställande bilder till fragment som jag sedan klistrade in ovanpå andra bilder. Jag har också arbetat med att trycka flera bildlager ovanpå varandra. För att få de undre bildlagren att lysa igenom använde jag transparenta färger. Nya oväntade färgkombinationer kan på så sätt också uppstå. Jag har använt mig av både föreställande och abstrakta bildlager; de senare ofta i form av spetsmönster. Att världen dekoreras med mönster är en vanlig upplevelse under psykedelisk stimulans. Ett mönster som redan finns kan plötsligt bli tydligt eller så kommer mönstret i form av en hallucination. Det lägger sig som ett extra lager ovanpå den normala bilden av världen, och upplevs ofta som meningsfullt och fantastiskt. I den psykedeliska bildkonsten ingår ofta mönster som påminner om buddhistiska ornament eller arabiska arabesker. Fascinationen för mönster har kanske sin grund i människans vilja att se samband? På samma sätt som fysiker vill hitta en formel som gäller för allt, är kanske viljan att urskilja mönster en önskan att det ska finnas en gudomlig plan? Att vi inte kan uppleva den "verkliga" världen kan, som nämnts, bero på att sinnena är begränsade, men det finns också en politisk förklaringsmodell. Den går ut på att de som har makten i samhället inte vill att människor ska upptäcka den "verkliga" världen, eftersom de då inte längre kommer att vara goda samhällsmedborgare. Sam-

hället programmerar därför människor att bete sig på ett visst sätt och att följa ett bestämt mönster. Invånarna tvingas spela roller utan att själva veta om det. Det fungerar som ett spel där de som spelar inte är medvetna om att de inte behöver delta. Konsekvensen är att intrycken från den verkliga världen förträngs. (Att förtränga betyder att glömma, men också att glömma att man har glömt.) Denna teori känns relevant i dagens samhälle. Varje dag matas vi med bilder av "perfekta" människor som beter sig på ett stereotypt sätt och befäster rollerna för olika sorters människor. Ta tillexempel könsrollerna. Det räcker med att titta på männens och kvinnornas utseende i reklamen för att förstå rollernas innebörder. Männens kroppar är starka och ansiktena ofta väderbitna, och de får gärna ha några rynkor och gråa tinningar. Kvinnorna däremot är taniga med porslinshy och långt hår i en fin nyans, och har helst ett ständigt leende på läpparna. Männen tillåts alltså att både leva och åldras, medan kvinnorna ska vara oförstörda och jungfruliga i evighet och tvingas in i ett slags omöjligt, fruset tillstånd. Jag ser media- och reklambilderna som överförenklade, förvridna spegelbilder av samhället. Verkligheten tolkas, förvrängs och pumpas ut i etern. Reklamen spelar på att vi ska känna igen oss själva, eller den roll vi vill spela, och därför konsumera den rätta rekvisitan och scenografin för rollen. Nästan varje kväll sänds heminredningsprogram på tv, vilket får inredningsfascismen att sprida sig. Jakten på det perfekta hemmet, det perfekta utseendet, den perfekta partnern och det perfekta barnet tycks ha blivit synonymt med meningen med livet. Naturvetenskapliga teorier används ibland till att försvara rollsamhället. Människors möjligheter ses då som biologiskt förutbestämda, och det genetiska arvet som avgörande för en persons plats i samhället. Eftersom rollerna begränsar hur vi tänker, och vilka möjligheter vi ger oss själva, leder rollsamhället till en personlig ofrihet. Inom den psykedeliska kulturen lekte och drev de med olika roller för att återta sin självbestämmanderätt och bryta inpräntade beteendemönster. För mig som bildkonstnär blir dukens eller papperets yta som en scen där jag kan undersöka nya sätt att tolka världen. Figurerna i bilderna kan tillexempel ges nya roller så att deras ramar kan vidgas. En tvådimensionell yta har inte samma begränsningar som det tredimensionella rummet. De fysikaliska lagarna, precis som samhällets regler, gäller inte för bilder. Ändå är det svårt att frigöra sig från dessa begränsningar eftersom det är lätt att fastna i sitt invanda tanke- och beteendemönster. Att tänka sig Mayas slöja, bakom vilken en annan ordning råder, känns uppfriskande och ger ett nytt perspektiv på tillvaron.