Nyhetsbrev Jan09 Slutgiltig

Nyhetsbrev från svenska vänföreningen, januari 2009

Ordföranden har ordet Kära vänner! Från Fredens Oas har det den senaste tiden kommit täta rapporter som förmedlar stämningar av oro och sorg inför de hemska händelser som ägt rum. Men vi har också kunnat läsa om en kamplust hos invånarna att visa att deras modell att lösa konflikter med fredliga medel är möjlig, att förstå den andre. Vår by, Fredsbyn, kan aldrig acceptera att konflikter avgörs genom krigföring. Till er, våra medlemmar, vill vi i detta medlemsblad förmedla lite av de stämningar som funnits i byn den senaste tiden. Nog finns det skäl för oss som stöder Fredens Oas att känna stolthet att någonstans i konfliktområdet finns det människor som demonstrerar sin fredsvilja och som vill visa att konflikten mellan Israel och Palestina kan lösas utan krig. Vi är glada om detta fredsbudskap också når ut till många fler, att vår by får det stöd vi som är medlemmar tycker är självklart. Hjälp oss därför att värva nya medlemmar! När jag nu granskar vårt bokslut för år 2008 kan jag dock konstatera att rent ekonomiskt har vi åstadkommit en hel del. Inte minst under slutet av förra året var det många som hörsammade vår vädjan om ekonomiskt stöd. Till de ekonomiska bidragen som skickat in har många antecknat att de var mycket nöjda med förra medlemsbladet med de vackra färgbilderna från byn. Byns ekonomiska problem är dock inte lösta ännu så vi hoppas att ni kan fortsätta att stödja byn lite extra. Medlemmarna har betalat in 120 000 kr, församlingarna 42 000 kr och Folke Bernadottes Minnesfond 130 000 kr, sammanlagt alltså 292 000 kr. Våra kostnader ligger på drygt 20 000 kr, det mesta för tryckning och porto av medlemsbladet och resor. Och – framför allt – till byn har vi skickat 240 000 kr, det mesta till skolverksamheten men också till fredsskolan, till det nya biblioteket och till byns multikulturella och religiösa verksamhet. Tyvärr kunde vi inte heller nu i mars ordna en resa till byn för våra medlemmar. För få anmälningar kom in men också oron i området bidrog till att vi ställde in resan. Kanske kan vi återkomma senare i år.... Vi skickar som vanligt med två inbetalningskort. Flera av våra medlemmar fortsätter sedan de betalt medlemsavgiften att skänka gåvor till byn. Genom din bank kan du ordna att pengar automatiskt och månadsvis överförs till vårt plusgirokonto. Vill du rikta ditt bidrag till en särskild institution som skolan, fredsskolan, biblioteket eller det multikulturella centret, anteckna det på inbetalningskortet. Just nu är det skolan som mest behöver våra pengar. Glöm inte att uppge namn på inbetalningskortet, och ny adress om du flyttat. Peter Haas

Röster från byn: Evi Guggenheim Shbeta, israelisk judinna, skriver dessa rader på nyårsafton Jag vill berätta hur vi lever i dessa dagar. Snart är det nytt år 2009 – men ingen känner att de vill fira. forts

1

Nyhetsbrev från svenska vänföreningen för Fredens Oas – Neve Shalom/Wahat al-Salam, januari 2009 Förra lördagen inbjöd våra ungdomar hela byn att fira de tre religionernas högtider: Eid el Adha, den muslimska festen för offer, Channukkah och jul. Barnen gladde sig åt en stor och magnifik fest där hela byn skulle delta. Det var första gången som ungdomarna tagit detta initiativ och vi, deras föräldrar, var stolta över dem. Så kom meddelandet om den massiva bombningen av Gaza och alla döda och skadade. Våra ungdomar bad att alla skulle samlas till en diskussion i deras fritidslokaler, Nadi. (Se även nedan). Det var en mycket speciell stämning den lördagskvällen, när vi delade våra känslor och tankar inför det inträffade i Gaza. Där satt vi, judar och palestinier, ungdomar och vuxna, medan detta hemska svåra pågick i Gaza och kände att vi vägrar delta i detta. Vi vill visa att det är möjligt att lösa problem och konflikt annorlunda. Två av mina döttrar deltog förra sommaren i möten mellan palestinsk och judisk ungdom som var arrangerade av USA-organisationer. De fick nya vänner, som de fortfarande har kontakt med. Förra veckan berättade en av döttrarna för mig att en av dessa vänner som bor i Ramallah på Västbanken hade fått starka reaktioner i skolan. Kamraterna där kunde inte förstå varför hon skulle ha en vän i Israel när alla i Ramallah demonstrerar mot Israel? Samtidigt frågade en judisk vän hur min dotter klarade av sin palestinska identitet? (Min man/hennes pappa är palestinier). Eftersom vi inte längre har ett högstadium i byn studerar våra ungdomar i en skola några mil söderut. I dag var mina barn i skolan, trots varningar om missiler i närheten. Kl halv 10 ringde min äldsta dotter May och sa ”mamma, du kan se på internet var missilerna har fallit. Vi hörde en stark smäll här…Allt är bra men sirenen larmar igen. Vi är i klassrummet och trycker oss mot väggen som de råder oss till…” Tankar snurrar i mitt huvud. Vad gör jag nu? Ska jag åka och hämta dem? Men tänk om missiler faller när vi är på återvägen? Senast i går dödades en kvinna i Ashdod när hon lämnade sin bil för att skydda sig mot en missil… Jag fylls av panikångest och hjälplöshet. Jag vet inte hur jag bäst ska hantera situationen. Ringer min andra dotter och jag hör att hon är mycket exalterad. ”Mamma, missilen föll hundra meter från vår skola.” Jag hör rektorn i bakgrunden som försöker lugna studenterna. Jag ringer min yngsta dotter som berättar att det är rädslan och tårarna hos hennes vänner som gör henne mest bekymrad. Hon säger att hon försöker lugna dem som gråter och är panikslagna. Senare får jag beskedet att skolan stängts och förblir så ett tag framöver och barnen sänds hem. Jag är inte lugn förrän jag vet att barnen är hemma igen. Neve Shalom/Wahat al-Salam kan inte nås av missilerna. Mina döttrar har tagit med sig flera av sina vänner som bor i söder och som har plågats av raketer de senaste dagarna. Nu får de en lugn natt hos oss. Mina tankar går till Gaza som nu blir tungt bombarderad av tyngre raketer än de som skjuts in i Israel. Vart kan palestinska flickor fly från Gaza? Hela kriget är så absurt. Parterna måste förhandla och nå en överenskommelse, Varför görs det inte innan allt är förstört? Om bara en liten del av pengarna som vi nu investerar i detta krig investerades i fredsarbete! Jag önskar er alla, av hela mitt hjärta, ett gott och fredligt nytt år! Shalom, Salam från NSWAS. Evi Översättning Catharina Hjortzberg-Nordlund 2

Nyhetsbrev från svenska vänföreningen för Fredens Oas – Neve Shalom/Wahat al-Salam, januari 2009

Notiser 17 januari arrangerade Fredsskolan i byn tillsammans med andra fredsorganisationer ett möte kallat ”A gathering to protest and mourn” (en sammankomst för att protestera och sörja). Mötet hölls i Jaffa med anledning av attackerna i Gaza och organiserades av dem som examinerats från Fredsskolans aktivistprogram 2008, en kurs som stöds av EU-pengar. Många prominenta talare framträdde bl.a. Shulamit Aloni, medlem av Knesset och en framstående civilrättskämpe. Hon kritiserade israeliska arméns förstörelse i Gaza. ShulamitiAloni Psykologiprofessorn vid universitetet i Tel Aviv, Ariella Friedmann, som ga av vännerna träffat många av vännerna träffat i byn, ansåg bl.a. att det är cyniskt när armén påbörjar ett krig som man inte riktigt vet hur man ska avsluta. Hon ifrågasatte även många israelers entusiasm över aktionerna. Efteråt säger man ”vi hade inget val”, men professor Friedmann anser att vi har ett val.

Ungdomscentret Nadi inbjöd byns vuxna till diskussion om Gaza. Man berättar för oss att byns ungdomar i slutet av december planerade för ett gemensamt firande av de tre religionernas högtider, som infaller vid denna tid. Även Evi nämner detta i sitt brev ovan. Ungdomarna hade använt lång tid till att planera för festen och hängt upp dekorationer i ungdomslokalen. Alla var förväntansfulla i byn. Så inföll, som vi vet, den massiva flygattacken mot Gaza och dödstalen ökade med varje timme. Bägge sidor i konflikten talade om eskalering. Ungdomarna satte sig då ner och diskuterade den uppkomna situationen och efter många timmar beslöt man sig för att inbjuda byns medlemmar till en diskussion om Gaza i stället för att ha festen. Detta var första gången som ungdomarna organiserade en så allvarlig diskussion med de vuxna i byn. Flera av de unga trodde inte att de vuxna skulle komma, men mötet var välbesökt. Både de unga och de äldre talade om hur hjälplösa de känner sig inför denna senaste våldsattack. Men de talade också om ansvar och ansåg att känslan av svaghet de känner som individer kan överbryggas av styrkan de känner tillsammans i byn. Man underströk att när en grupp palestinier och judar har valt att leva tillsammans så har man en unik stämma och ett värdefullt perspektiv att ge omvärlden. Översättning Catharina Hjortzberg-Nordlund

Ungdom i byn vägrar värnplikt av samvetsskäl 18-årige Yuval Auron Ofir avtjänar just nu ett två veckors fängelsestraff för att han vägrat värnplikt. Detta korta straff med baktanken att han ska ändra sig. Straffet kan förlängas.

Carl Fredrik Reuterswärds mest kända verk, Non violence, här i en version med dubbelknut

I Neve Shalom/Wahat al-Salam har man inte fastlagt en officiell policy vad gäller de judiska ungdomarnas värnplikt. För många israeliska judar, även de som är engagerade i fredsrörelsen, är militärtjänsten en

3

Nyhetsbrev från svenska vänföreningen för Fredens Oas – Neve Shalom/Wahat al-Salam, januari 2009 självklarhet, något som inte kan ifrågasättas. De unga genomför sin militärtjänst villigt och helhjärtat, så även i byn. Israeliska palestinier har ingen värnplikt. Många judiska kvinnor från byn har däremot angett samvetsskäl som anledning till att i stället göra samhällstjänst. Man får inte ange politiska skäl. Man kan t ex inte undantas för att man opponerar mot den militära ockupationen av Västbanken och Gaza. Israelisk lag tillåter kvinnorna, ej männen att göra samhällstjänst. Unge Yuval är mer av en idealist, även om han inte är pacifist. Vid 18 års ålder har man inte alltid tagit ställning i dessa frågor. Översättning Catharina Hjortzberg-Nordlund

Brittiska vänföreningen har skickat ett brev till byn, där man dels uttrycker sitt deltagande med byn i denna svåra tid, dels uttrycker sin stolthet över byn och dess arbete för fred och försoning. Den svenska vänföreningen instämmer i detta. Du kan alltid hitta mer information på byns hemsida www.nswas.com Medlemsbrev på e-post och nytt gåvobrev Till dem som önskar vill vi gärna skicka nyhetsbrevet per e-post. Det är ett mycket ekonomiskt sätt för föreningen att sprida information. Skicka din e-postadress till [email protected] så kommer nästa nyhetsbrev direkt in i datorn. Uppge samtidigt namnet på den som är medlem i föreningen för att vi ska veta vem som inte längre ska få nyhetsbrevet per post. Föreningen har tagit fram gåvobrev att kunna användas vid uppvaktningar av olika slag. Kontakta Catharina Hjortzberg-Nordlund Tel: 070-572 09 40 eller e-post: [email protected] för ytterligare information. Styrelse

Namn

E-post

Telefon

Ordförande Kassör Sekreterare

Peter Haas Birgitta Carlsson Catharina HjortzbergNordlund Ewa Lindman Lennart Nilsson Sylvia Sauter Håkan Hallberg Christina Olsson-Hagel

[email protected] [email protected] [email protected]

070-5758175 0768-864100 023-335 40 eller 023-827 68 018-508319 0730-333097 070-6493794 018-536571 018- 461954

Ledamot Ledamot Ledamot Suppleant Suppleant

[email protected] [email protected] [email protected]

[email protected]

[email protected]

Så här kan du stödja Fredens Oas Alla bidrag till de olika verksamheterna i Fredens Oas är välkomna. Passa på att uppvakta vid högtidsdagar med ett bidrag. Den som uppvaktas får ett vackert gåvobrev av föreningen. Medlemsavgift i vänföreningen är 150 kronor. Familjer betalar 200 kronor, ungdomar under 25 år betalar 25 kronor per år. Du kan också ha autogiro kopplat till vårt plusgirokonto och regelbundet överföra bidrag via din bank.

Plusgiro 491 75 58-1 4