Biografi: FLORENTIN SMARANDACHE
Florentin Smarandache föddes den 10 december 1954 i Balcesti (länet Valcea) i Rumänien och skriver på tre olika språk: rumänska, franska och engelska. Han är poet, dramatiker, prosaförfattare, författare av barnsagor, översättare från många olika språk, experimentell målare, filosof, fysiker, matematiker. Amerikansk medborgare. 1979 tog sin examen vid Institutionen för matematik och datavetenskap vid Universitetet i Craiova, tog 1997 doktorsgraden (Ph. D.) i matematik vid Universitetet i Kishinev och fortsatte efter doktorsavhandlingen att forska vid olika amerikanska universitet efter emigrationen. I USA arbetade han som dataingenjör på Honeywell (1990-1995), assisterande professor på Pimas högskola (1995-1997) och från 1997 var han biträdande professor vid Universitetet i New Mexico, Gallup Campus. 2003 befordrades han matematikprofessor. Under den kommunistiska eran i Rumänien kom han i konflikt med myndigheterna. 1986 hungerstrejkade han efter att ha vägrats deltaga på Internationella konferensen för matematiker vid Universitetet i Berkeley. Därefter publicerade han ett brev i Meddelanden från det amerikanska matematiska sällskapet om rätten att låta vetenskapsmän få resa över gränserna, och blev dissident. Till följd av detta var han arbetslös i nästan två år och försörjde sig under denna tid som privatlärare. Olof G. Tandberg, utlandssekreterare vid Kung. Vetenskapsakademien kontaktade honom per telefon från Bukarest. Eftersom han inte hade tillstånd att publicera något, försökte han få ut sina manuskript ur landet via den franska skolan i Bukarest och med hjälp av turister, men med många av dessa förlorade han kontakten. I september 1988 flydde han från Rumänien och tillbringade nästan två år i de politiska flyktinglägren i Turkiet. Där tog han tillfälliga jobb inom byggbranschen för att överleva och arbetade som gatsopare, husmålare, vässare. Under denna tid höll han kontakten med de franska kulturella instituten som tillhandahöll honom med åtkomst till böcker och organiserade möten med personligheter. I Rumänien befann sig fortfarande hans jordbrukarföräldrar (trots att han var det enda barnet), hans gravida hustru (han träffade sitt andra barn Silviu två och ett halvt år senare när familjen återförenades i USA) och hans sjuåriga son Mihai. Innan han lämnade landet grävde han ner en del av sina manuskript i en metallåda på föräldrarnas vingård, i närheten av ett persikoträd. De återfick han fyra år senare, efter revolutionen 1989, då han för första gången återvände till sitt hemland. Andra manuskript som han försökte skicka till en översättare i Frankrike konfiskerades av hemliga polisen och återlämnades aldrig. I mars 1990 emigrerade han till USA. Under år 2000 publicerade han hela 20 böcker, vilket är internationellt rekord! Han har skrivit tusentals dagbokssidor om livet i diktaturen Rumänien (opublicerade), som utbyteslärare i Marocko ("Professor i Afrika", 1999), i det turkiska flyktinglägret ("Landflydd... / Dagbok från flyktinglägret", Vol. I, II, 1994, 1998) och under den amerikanska landsflykten, en dagbok som han fortfarande skriver. Internationellt är han känd som ledare för den litterära skolan ”paradoxism” som är en rörelse med många förespråkare i världen. Han grundade den paradoxistiska rörelsen 1980. Rörelsen är baserad på det omåttliga användandet av antiteser, antinomier, motsägelser, paradoxer i skapandet av paradoxer, både på liten nivå och hela skapelsen i sin helhet - vilket skapar ett intressant samband mellan matematik, filosofi och litteratur [http://www.geocities.com/charlestle/paradoxism.html]. Han introducerade ”paradoxistisk distikon”, ”tautologisk distikon” och ”dualistisk distikon”, inspirerade av matematisk logik [ http://www.gallup.unm.edu/~smarandache/a/lit.htm ]. Litterära experiment som han har genomfört i sina dramer: ”Djurens rike”, där det inte finns någon
dialog!, och ”En upp-och-nedvänd värld”, där scenerna kastas om för att ge liv åt miljoner och åter miljoner olika dramer! [ http://www.gallup.unm.edu/~smarandache/a/theatre.htm ]. Han påstod följande: “Paradoxismen startade som en antitotalitär protest mot ett slutet samhälle där hela kulturen manipulerades av en liten grupp människor. Det var bara deras idéer och publikationer som räknades, vi fick inte publicera nästan någonting alls: Då sade jag: Låt oss göra litteratur… utan att göra litteratur! Låt oss skriva… utan att egentligen skriva någonting. Hur? Helt enkelt: litteraturobjekt! Exempelvis är ”Fågelns flykt” en ”naturdikt” som inte måste skrivas ner, då den på alla språk är mer påtaglig och förnimbar än några tecken nedskrivna på ett papper, som ju i själva verket är en ”artificiell dikt": deformerad som ett resultatet av en översättning av någon som observerar det observerade, och genom översättningen skapas en förfalskning. (…) Därför gjorde vi en stum protest! Senare baserade jag den på motsägelser. Varför? På grund av att vi levde ett dubbelliv i det samhället: ett officiellt liv som propagerades av det politiska systemet, och ett verkligt liv. I massmedia förkunnades det att ”livet här är underbart” men i verkligheten var ”livet bedrövligt”. Paradoxen blomstrade! Och sedan hånade vi skapelsen, i omvänd mening, på ett synkretiskt sätt. På så sätt föddes paradoxismen. De folkloristiska skämten som var så populära under Ceausescus “epok”, som en intellektuell fläkt, var utmärkta källor. ”Nej” och ”anti” ur mitt paradoxistiska manifest hade en kreativ karaktär, inte alls nihilistisk.” Paradoxism följer dadaismen, lettrismen, absurd teater och är en slags upp och nedvänd skrivkonst! Han har gjort många poetiska experiment inom sin avantgarde och publicerat paradoxistiska manifest: ”Le Sens du Non-Sens” [Meningen med icke-meningen] (1983), ”Antichambres/Antipoesies/Bizarreries” [Antirum/Antipoesi/Tillfälligheter] (1984, 1989), ”IckeDikter” (1990), där han vänder på de franska och engelska lingvistiska klichéerna. I ”Paradoxistiska distika” (1998) introduceras emellertid nya typer av poesi med fast form. Så småningom redigerade han "Andra internationella antologin om paradoxism" (2000) bestående av texter från 100 författare från hela världen på många olika språk. ”MetaHistorik” (1993) är en teatralisk trilogi mot totalitarismen, med dramer som experimenterar mot en total teater: ”Formande av den nya människan”, ”En upp-och-nedvänd värld”, ”Djurens rike”. Det sista dramat som är först med att inte ha någon dialog på scenen, belönades med ett pris på Internationella teaterfestivalen i Casablanca (1995). ”Bedragarens berömda gärningar” (1994, maskinöversatt till engelska 2000), är en teatralisk trilogi för barn och blandar rumänska folktraditioner med moderna situationer och science fiction. Hans första novell heter ”IckeNovell” (1993) och förlöjligar diktaturen på ett mörkt sätt, med hjälp av olika stilar och påfund inom en och samma stil. ”Dålig skrivkonst” (1997) är en samling korta noveller och prosa inom paradoxism som för in hybrida element från rebusar och vetenskap i litteratur. Han experimentella album ”Ytter-konst” (Vol. I, 2000 &Vol. II: Den hemskaste konsten i världen!, 2003) innefattar över-målningar, icke-målningar, anti-ritningar, super-foton, förutsedda med ett manifest: ”ultra-modernism? ” och ”anti-manifest” [ http://www.gallup.unm.edu/~smarandache/a/outer-art.htm ]. Konst är en hobby för Dr. Smarandache. Han har gjort följande: - grafisk konst för sina publicerade diktsamlingar: “Antirum/Antipoesi/Tillfälligheter” (mekaniska ritningar), ”IckeDikter” (paradoxistiska ritningar), ”Mörk snö” & ”Ljuscirklar” (omslag); - paradoxistiska kollage för ”Antologi om den paradoxistiska litterära”, av J. -M. Levenard, I. Rotaru, A. Skemer; - omslag och illustrationer för böcker, publicerade av ”Dorul” Publ. Hse., Ålborg, Danmark; - illustrationer i tidskriften: ”Dorul” (Ålborg, Danmark).
Många av hans konstnärliga arbeten finns i specialsamlingarna ”Florentin Smarandaches handlingar” vid Universitetet i Arizona, Tempe och Universitetet i Texas, Austin (USA), liksom på Valceas nationella arkiv och Rumänska litteraturmuseumet (Rumänien), och Bergeracmuseumet (Frankrike). Nio böcker har publicerats som analyserar hans litterära skapelser, bland annat: ”Paradoxismens estetik” av Titu Popescu (1995) och ”Paradoxism och postmodernism” av Ion Soare (2000). 1999 föreslogs han till Nobelpriset i litteratur. Kostnadsfria litterära böcker kan laddas hem från: http://www.gallup.unm.edu/~smarandache/eBooksLiterature.htm Inom matematik finns det flera uppslagsord, kallade Smarandaches funktioner, sekvenser, konstanser, paradoxer i internationella tidskrifter och uppslagsverk. Han har generaliserat oskarp logik, intuitiv logik, parakonsistent logik, flervärd logik, dialeteisisk logik som ”neutrosofisk logik” (även kallad ”Smarandaches logik” i Denis Howes datorlexikon, England) och på liknande sätt har han generaliserat oskarp mängd till ”neutrosofisk mängd” (och dess härledningar: parakoncistent mängd, intuitionistisk mängd, dialetistisk mängd, paradoxistisk mängd, tautologisk mängd). Han har även föreslagit en utvidgning av den klassiska sannolikheten och den obestämda sannolikheten i ”neutrosofisk sannolikhet” som han har definierat som en tredimensionell vektor vars komponenter är reala undermängder av icke-standard intervallet ]-0, 1+[. Han organiserade ”Första internationella konferensen om neutrosofi” vid Universitetet i New Mexico, 1-3 december 2001 [http://www.gallup.unm.edu/~smarandache/FirstNeutConf.htm]. Han har publicerat över 80 vetenskapliga kommentarer och artiklar. Tillsammans med Dr. Jean Dezert på Franska nationella rymdverket i Paris har han sedan 2002 arbetat inom informationsfusion och generaliserat Dempster-Shaferteorin till en ny teori om rimlig och paradoxistisk fusion (Dezert-Smarandaches teori): http://www.gallup.unm.edu/~smarandache/DSmT.htm. Flera vetenskapsmän, som exempelvis Dr. M. Khoshnevisan, Dr. A. Tchamova, Drd. S. Corgne, osv. har använt den här teorin inom militärt försvar, vid bearbetning av bilder från sateliter, finansoperationer och ekonomiska aspekter osv. Inom fysik har han föreslagit hypotesen att ”det finns ingen hastighetsgräns i universum” eller till och med: att ”hastighet skulle kunna vara oändlig” (kallas för ”Smarandache hypotes” i en del fysiklexikon), och kvantparadoxer [ http://www.geocities.com/m_l_perez/QuantumPhysics.html ]. Inom filosofin har han introducerat ”neutrosofi” som en generalisering av Hegels dialektik, som är grunden för hans forskningar inom matematik och ekonomi, som exempelvis neutrosofisk logik, neutrosofisk mängd, neutrosofisk, neutrosofisk statistik. Andra bidrag inom psykologi är [ http://www.gallup.unm.edu/~smarandache/psychology.htm ] och inom sociologi [ http://www.gallup.unm.edu/~smarandache/sociology.htm ]. Han är mycket produktiv som författare, medförfattare och utgivare av 62 böcker, 87 vetenskapliga avhandlingar och har bidragit till över 100 litterära och 50 vetenskapliga handlingar över hela världen.
Vetenskapliga referenser: 30 böcker har tillägnats hans vetenskapliga verksamhet: - En oändlighet av olösta problem relaterade till Smarandaches funktion, utgivare R. Muller, Phoenix, 1992. - Några begrepp och frågor om numerisk teori, utgivare C. Dumitrescu and V. Seleacu, Glendale, 1994. - En introduktion till Smarandaches funktion, av Charles Ashbacher, Vail, 1995. - Den mest paradoxistiska matematikern i världen, av Charles T. Le, Los Angeles, 1995.
- En samling problem beträffande Smarandaches begrepp, av Charles Ashbacher, Vail, 1996. - Kommentarer och ämnen beträffande Smarandaches begrepp och problem, av Kenichiro Kashihara, Vail, 1996. - Smarandaches funktion, av C. Dumitrescu and V. Seleacu, Vail, 1996. - Surfa på ett hav av siffror / några Smarandache-begrepp och liknande ämnen, av Henry Ibstedt, Vail, 1997. - Handlingar från den första internationella konferensen om Smarandaches typbegrepp i numerisk teori, utgivare C. Dumitrescu and V. Seleacu, Lupton, 1997. - Datoranalys av numeriska sekvenser, av Henry Ibstedt, Lupton, 1998. - Axplock ur Smarandaches sekvenser och funktioner, av Charles Ashbacher, Lupton, 1999. - Om några av Smarandaches problem, av Krassimir Atanassov, Lupton, 1999. - En rad nya funktioner, sekvenser och konjekturer i numerisk teori från Smarandache, av Felice Russo, Lupton, 2000. - Handlingar från den andra internationella konferensen om Smarandaches typbegrepp i matematisk fysik och kvantfysik, utgivare L. Motta and G. Niculescu, Lupton, 2001. - Geometriska teorem, diofantin-ekvationer och aritmetiska funktioner, av Jozsef Sandor, Rehoboth, 2002. - Smarandaches mångfalder, av Howard Iseri, Rehoboth, 2002. - G-dimensionell teori & Smarandaches kvantparadoxer: Jämförande logik och modern kvantteori, av L. Stephen Young, 2001. - Användningsområden inom Smarandaches funktion, och primära och koprimära funktioner, av Sebastian Martin Ruiz, 2002; spansk översättning 2003. - Introduktion till neutrosofisk logik, av Charles Ashbacher, 2002. - Huvudsakligen naturliga tal, av Henry Ibstedt, Martinsville, 2003. - Smarandaches algebraiska strukturer (Vol. I: Gruppoider; Vol. II: Semigrupper; Vol. III: Semiringar, semifält och semivektorrymder; Vol. IV: Loopar; Vol. V: Ringar; Vol. VI: Närringar; Vol. VII: Ickeassociativa ringar; Vol. VIII: Bialgebraiska strukturer; Vol. IX: Oskarp algebra; Vol. X: Linjär algebra), bokserier av W. B. Vasantha Kandasamy, 2002-2003. Böckerna kan laddas ner kostnadsfritt från: http://www.gallup.unm.edu/~smarandache/eBooks-otherformats.htm. Internationella vetenskapliga konferenser: Första internationella konferensen om Smarandaches typbegrepp i numerisk teori, 21-24 augusti 1997, Organisatör: Dr. C. Dumitrescu & Dr. V. Seleacu, Universitetet i Craiova, Rumänien. Internationell konferens om Smarandaches geometrier, 3-5 maj 2003, Organisatör: M. Khoshnevisan, Universitet i Griffith, Gold Coast Campus, Queensland, Australia. Internationell konferens om Smarandaches algebraiska strukturer, 17-19 december, Organisatör: Dr. M. Mary John, Loyola College, Madras, Chennai - 600 034 Tamil Nadu, India. Litterära referenser: I lexikon och uppslagsverk: - Författare = register, USA, 1996. - Amerikansk-rumänska akademin – Rumänska i västerländsk vetenskap och kultur, Andra utgåvan, Dan Grindea, Davis, CA, USA, pp. 368-369, 1996. - Rumänska från Amerika: 500 personligheter från USA och Kanada, Utgivare Dan Fornade, Luceafarul Romanesc, Montreal, Canada, p. 419, 2000. - Historia om rumänsk litteratur, där Smarandache omnämns som paradoxismens fader, Ion Rotaru, Bucarest, pp. 581-588, 2000. 10 böcker om hans litterära arbete: - ”Den paradoxistiska litterära rörelsen” (rumänska), av Constantin M. Popa, 1992; fransk översättning 2002.
- Antologi om den paradoxistiska rörelsen (på ett flertal språk), av J.-M. Levenard, I. Rotaru, A. Skemer, Los Angeles, 1993. - Paradoxismens huvudsakliga grunder, av F. Vasiliu, Phoenix, 1994. - Synpunkter om den samtida romänska novellen, av Marian Barbu, Craiova, 1996. - En författare som skriver paradoxer: Florentin Smarandache, av Ion Soare, Rm. Vâlcea, 1994. - Paradoxismens estetik, av Titu Popescu, Bucarest, 1995, 2001; engelsk översättning 2002. - Intervjuer med Florentin Smarandache, av Veronica Balaj & Mihail I. Vlad, Târgoviste, 1998. - Rebus, humor, paradoxism, av Gheorghe Niculescu, Cluj-Napoca, 2000. - Smarandachismer, av G. Niculescu, Oradea, 2000. - Paradoxism och postmodernism i Florentin Smarandaches produktion, av Ion Soare, Rm. Vâlcea, 2000; engelsk översättning 2001.