Oktoberfröjd XXX, appendix II Jo, det förhåller sig som så att jag nu tänker berätta en rolig historia, det verkar vara ont om rolighetsministrar på Pensionätet enligt vissa informatörer, den är så rolig att t o m djävulen skrattade, och jag skrattade också när jag läste den, tyvärr kan jag inte berätta den in extenso men jag återger den ur minnet, författare Jacques Werup. Den kände porraktören var på väg hemåt och hade inköpt en dammsugare, han hade bestämt sig för att sluta med agerandet framför kamerorna efter nästan 20.000 gånger. Av kvinnorna kom han inte ihåg ett enda ansikte, bara erbetsplatsen nertill där han hade verkat ända tills pensionen. nu var han alltså på väg hemåt med dammsugaren i bilen och han var lite spänd på hur det skulle kännas att själv få suga av. Så kom han att köra förbi kvarteret där en av aktriserna hade sitt hem, och han tänkte en nu nästan förbjuden tanke: "Bara en gång till det kan väl inte vara farligt med bara en gång till, jag har ju klarat mig så länge". -Det var alltså vid tiden då Aids hade satt skräck i allt levande. Sagt och gjort, det tog inte lång tid för avsugningen med dammsugaren i hemmet väntade, om han skulle dammsuga eller inte framgick bestämt inte av historien så här långt hunnen. Alltnog, han var snart tillbaka i bilen nöjd och glad. -Men det var han inte så lång tid efter den där sista gången, för just den gången blev han smittad, -han dog i aids den berömde aktören, -och då skrattade djävulen. Jag väntar mig inga applåder. -