As Bok!!

kråkslottet hej jag heter hanna björnler. jag är 20 år och jag jobbar som lärare på idbyn skolan. jag ska berätta en sak som hände mig och mina vänner men först ska jag presentera mina vänner. my berglund jobbar som servitris på jordbävnings caféet och är 21 år. mia pratar aldrig om sin ålder så jag har glömt hur gammal hon är. hon är för tillfället arbetslös. okej det började med en solig dag då vi bestämde oss för att fiska. vi hade god fiskelycka. det började komma stora mörka moln på himlen. vi beslöt oss därför att vända hemåt. det enda jag minns är att jag fick ett slag i huvudet. jag vaknade av att jag hade en förfärlig huvudvärk. jag låg på en strand och mina vänner stod bredvid mig. vi hade alla klarat oss. vi såg oss omkring. vi såg en klippa med ett hus på. ett riktigt kråkslott. jag och mina 2 vänner besluter oss för att bosätta oss i kråkslottet.

först av allt så sopar vi upp allt damm. sedan hittar vi 3 sovrum i riktigt bra skick. vi kollar på en karta som vi hittat i köket. på kartan syns willy´s (en mataffär) vi bestämmer oss för att gå dit och kolla om det finns mat som inte är möglig. som tur är så fanns det omöglig mat. vi tar hem lite. på kartan finns också ikea (en stor galleria i sundsvall till dem som inte visste det). där hämtar vi några möbler och byter ut några som är fula och ruttna. efter det finns det inte så mycket att göra så vi njuter av solen och pratar lite som vi brukar göra hemma. när det blir mörkt går vi och lägger oss och snart sover alla gott i sin säng. nästa dag bestämmer vi oss för att göra ett försök att komma ifrån ön vi skikar en flask post i brevet stod det: hjÄlp!! vi är 3 tjejer som är strandsatta på en ö som är kallad kråkön av oss om du kan så kom och hämta oss!! // vi 3 tjejer

så skikade vi ut flaskposten men efter en stund så kom den tillbaka strömmarna hade vänt!! det var då vi förstod att vi kanske inte skulle komma härifrån.men så lätt ger vi ger vi oss inte vi ska försöka att komma härifrån även om vi så ska behöva simma över havet vi är inte rädda! plötsligt en dag kommer my inrusande och skrek för full hals: - det kommer en båt, det kommer en båt!! - okej, sa jag.

vi gick ut och vinkade och ropade men föraren såg eller hörde oss inte han till och med tittade mot oss men han såg oss inte!! tillslut gav vi upp och gick tillbaka till kråkslottet. vi kunde inte glömma vad som hänt och vi förstod att det skulle hända med varenda båt. så lätt skulle det inte bli!! en dag när vi kommer hem från willy´s ser vi redan när vi är ute att någon har vänt upp och ner på huset. - vad har hänt här? frågade mia - jag undrar detsamma! sa my - vi är tydligen inte ensamma. sa jag det fanns ett brev på dörrmattan där det stod: jag vet att ni har skatten i erat hus om ni inte har ställt den utanför dörren imorgon så slår jag sönder hela huset nästa gång.

- va! vi har väl ingen skatt!! nästan skrek mia - nä och nu kommer han eller hon att slå sönder hela huset. sa my - vart ska vi då bo? frågade jag men nästa dag bestämde vi att efter frukosten så skulle vi utforska slottet ( ifall vi kunde hitta skatten ). när vi kom ner i källaren så luktade det mögel eftersom bi inte hade städat där nere . när vi öppnade första dörren såg vi en kvinna i 20 års åldern. - aaah!! skrek my hon sprang upp och mia följde efter henne. jag stannade kvar och tog hand om kvinnan tills hon vaknade då hjälpte jag henne upp.

vi hörde ett bråk i vardagsrummet jag och kvinnan gick in dit. där stod mia och my. de skrek åt varandra och såg väldigt arga ut. jag stod där stum. - du kan inte bara så där du fattar väl att kvinnan behöver hjälp, sa mia - ja men jag blev ju skrämd!! skrek my tillbaka. - men du behövde ju inte skrika så högt! sa mia - jo!! skrek my och sprang därifrån. - vänta!! skrek då kvinnan. - vem är du? frågade jag som återfått talförmågan - jag heter cassandra, sa hon då. - oej varför var du i våran källare? frågade mia - det är en lång historia jag berättar senare. ska vi inte leta rätt på hon den där andra? frågade cassandra - jo, sa jag som inte sagt något på nästan hela samtalet. - då får ju my höra hela berättelsen också. sa mia - ja vad bra, sa jag vi hittade my i ett av torn rummen där satt hon och grät. - ta det lungt, sa jag - ja, och förlåt för att jag skrek åt dig, sa mia - jag tror att vi alla är lit känsliga efter att vi kom hit, sa jag - ni har tur som levt utanför den här ön jag skulle göra allt för att i alla fall få se någonting annat än det som finns här på ön, sa cassandra - va har du inte varit utan för den här ön? frågade my - nej jag sa ju att jag inte har de, sa cassandra