Arbetskraftsinvandringt Ill Sverige

Europeisk arbetskraftsinvandring till Sverige

Kurs: Europa efter andra världskriget Moment: Grupparbete 2

Alla Jönsson Lanevska Allison Östlund Claudia Halas Veera Kanerva Sulva

Innehållsförteckning 1. Inledning…………………………………………….…………….……..3 2. Historisk bakgrund………………………………….…………………....4 3. Europeiska unionen……………………………………………………....6 4. Dagens inomeuropeiska arbetskraftsinvandring till Sverige.......……..….7 5.1 Reglerad eller oreglerad svensk arbetsmarknad?.......................…..........9 5.2 LO:s perspektiv……………………………………………………..…..9 5.3 SAF:s perspektiv………………………………………………………11 6. Sammanfattning…………………………………………………………11 7. Käll- och litteraturförteckning……….………………………………….12

2

1. Inledning Syftet med denna diskussion är att diskutera arbetskraftsinvandringsfrågan utifrån ett svenskt perspektiv. I denna analys har vi avgränsat oss till de europeiska länderna. Frågan om arbetskraftsrörlighet är idag en högst aktuell fråga, och den gäller inte bara länderna inom EU, utan också länder i Europa som potentiellt skulle kunna inlemmas i EU och vars arbetskraft skulle kunna få tillgång till fri rörlighet inom EU. Det historiska perspektivet tillhör inte analysen, utan är till för att ge oss själva och läsaren

kunskap

om

arbetskraftsinvandringens

historia.

De

aspekter

av

arbetskraftsinvandringen som vi kommer att ta upp är följande: juridiska, demografiska och ekonomiska perspektiv.

3

2. Historisk bakgrund Torbjörn Lundqvist börjar sin artikel om arbetskraftsinvandringen och facket med att notera hur dagens debatt kring de demografiska problemen, försörjningsbördan och arbetskraftsinvandring som eventuell lösning har många paralleller till den diskussion som fördes under 1960-talet. Lundqvist understryker att det är mycket man kan lära sig av arbetskraftsinvandringens historia. Och eftersom vi kan bara dela hans åsikt bestämde vi oss att börja med tillbakablick och kortfattad redovisning för arbetskraftsinvandring till Sverige i historiskt perspektiv. Från andra världskrigets slut och till mitten av 1970-talet rådde ett strukturellt efterfrågeöverskott på arbetskraft i Sverige. Då det krigshärjade Europa behövde återuppbyggas, ökade produktionen inom den svenska exportindustrin nästan oavbrutet fram till oljekrisen 1974. Den inhemska arbetskraften räckte inte till och den s.k. arbetskraftskommissionen fann lösningen i att rekrytera arbetare från andra länder. Enligt 1955-års arbetskraftskalkyler var den önskvärda årliga nettoinvandringen 10 000 personer1. För att möjliggöra detta behövdes stora institutionella förändringar i invandringspolitiken, som skulle omorganiseras i liberal riktning. Liberalisering var en trend för hela Europa, där bl.a. OECD: s rekommendationer spelade en stor roll. En öppnare arbetsmarknad sågs som en central del i utvecklingen2. När det gäller Sveriges politik under perioden 1955-1967 kan tre stora förändringar anges: •

1946 föreslogs det att regeringen skulle kollektivt överföra arbetskraft från utomnordiska länder. Redan nästa år slöts det avtal om arbetskraftsöverföring med Italien och Ungern.

•

1 2

1954 slöts överenskommelsen om den gemensamma nordiska arbetsmarknaden.

Lundh, Christer; Ohlsson, Rolf. Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring. 1994 s. 67-68 Lundqvuist, T s.114

4

•

1954-års utlänningslagstiftning ledde till att vägen för fri ”turistinvandring” från Europa öppnades. Bosättningstillstånd och uppehållstillstånd utan begränsningar infördes för invandrare som vistas i Sverige i minst 5 år.

Dessa åtgärder resulterade i att arbetskraftsinvandringen blev nästan helt fri fram till mitten av 1960-talet3. Men den fortsatte även därefter och nådde sin höjdpunkt 1969-70. Den nordiska invandringen under 1960-talet motsvarade ¾ av den totala invandringen till Sverige, finländarna var klart dominerande delen4. När det gäller den kollektiva arbetskraftsöverföringen skedde den från Västtyskland, Österrike, Italien, Belgien och Ungern. Det också pågick en omfattande invandring av greker, turkar och jugoslaver. Arbetarna rekryterades till metallindustrin, skogsindustrin, textilindustrin samt hotell och restaurangnäringen5. Den sammanlagda invandringen under 60-talet var 424 000 personer. Efterfrågan på arbetskraft från den svenska industrin var fortfarande mycket stor i mitten av 60-talet, men fackföreningarna började ifrågasätta om fortsatt arbetskraftsinvandring verkligen var nödvändig. Under slutet av decenniet började konjunkturen minska och ”turister” var inte längre säkra på att få arbete. Många tvingades att acceptera sämre villkor än de inhemska arbetstagarna skulle gå med på. År 1968 antog riksdagen riktlinjer för invandringspolitiken som innebar att den inhemska arbetskraftsreserven (gifta kvinnor, äldre, handikappade) skulle utnyttjas i första hand. Den nya invandringspolitiken innebar att alla immigranter från utomnordiska länder måste ha arbete, arbetstillstånd och bostad ordnade före ankomsten till Sverige. År 1970 invandrade cirka 17 000 personer. Efter detta upphörde arbetskraftsinvandringen i stort sett helt och hållet. Detta skedde på grund av svårare ekonomiska villkor som en följd av oljekrisen. Efterfrågan på arbetskraft inom industrin ebbade ut och de nya arbetstillfällena tillkom inom den växande offentliga sektorn. Under andra delen av 1970talet bara ett tusental personer per år beviljades arbetskraftstillstånd i Sverige. Under 80talet har antalet sjunkit ännu mer. Mellan åren 1984-1992 fick i genomsnitt 200 personer

3

Lundh & Ohlsson; Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring s. 67-72, 74 Utrikesdepartementets skrift Migration 2002 5 Lundh & Ohlsson; Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring s. 72 4

5

per år uppehållstillstånd i egenskap av arbetskraft, vilket är mindre än 1 % av den totala utomnordiska invandringen6.

3. Europeiska unionen Europeiska unionens grundläggande målsättningar om frihet, demokrati och välfärd har inspirerad unionens politiska liv och tankeutbyte mellan medlemsländerna och medborgare. Unionen strävar efter omgivningar i vissa tankar och produktionsfaktorer kan röra sig fritt och bidra till fruktbar utveckling. EU:s princip att personer, varor, tjänster och pengar kan röra sig fritt inom gemensamma marknaden ökar möjligheterna till ekonomisk tillväxt och förbättrad levnadsstandard för alla medborgare. Europeiska unionen agerar på de flesta områden i dagens samhälle och detta har klargjort att behovet till reglering på en allmän europeisk nivå finns. Unionens strävan att förenhetliga verkställandeomständigheterna kan man observera till exempel i förhållandet till sysselsättningspolitik. På 1990-talet yrkandet på mer aktiv sysselsättningspolitik blev verklighet. Arbetslösheten var drygt 10 % (1997, EU15). I Luxemburg 1997 skapades det en gemensam strategi för effektivisering av sysselsättningspolitik på nationell nivå, som reglerar yrkesutbildning, nya företag, sysselsättningsutsikter etc. Strategin fördjupades senare i Lissabon 2000 och unionens ambitiösa mål artikuleras: ”att göra EU [inom tio år] världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning”7. Arbetskraftens fria mobilitet är en av EU:s grundtanker och arbetarna har samma grundläggande rättigheter i alla medlemsländerna. EU befordrar möjligheterna att arbeta i ett annat EU land genom att garantera sociala förmåner oberoende av från vilket EU land man kommer från. Efter utvidgningen (2004) finns det dock temporära begränsningar för de tio nya medlemsländerna och deras medborgares rätt att arbeta och vistas i EU15länderna. Utvidgningen medför en ny situation, politiskt, ekonomiskt och socialt. EU:s geografiska område och folkmängd har vuxit med ca 20 % så att total befolkning är över 450 6 7

Lundh & Ohlsson, Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring s.85 Pascal Fontaine, Europa på 12 lektioner, Europeiska kommissionen, 2004, s.26

6

miljoner. Samtidigt genomsnittliga BNP har sjunkit med ca 13 %. ”Ut av de nya medlemsländernas 75 miljoner invånare bor drygt 67 miljoner i regioner som i dag har en BNP som är lägre än 75 % av genomsnittet i det utvidgade EU” 8. Även om arbetslöshetssiffror i de nya medlemsländerna är i stort sätt på samma nivå som i EU15, kan levnadsstandards lägre nivå och arbetsmarknadens strukturella olikheter härleda till förändringar. Lockelse att flytta från utvecklingsområden efter arbete kan leda till kunskapsbristen i områdena, men samtidigt kan man konstatera företagens möjligheter att flytta sina produktionsenheter till områden med lägre lönenivå. Strukturförändringar finns att motse. I de nya medlemsländerna är sysselsättningen i jordbruket (22 %) fem gånger högre än genomsnittet i EU15 (4,5 %), men servicesektorns anmärkningsvärde ökar. Samtidigt är arbetsproduktiviteten lägre än i EU15 och effektivisering måste genomföras. Allmänt taget kan man förvänta sig stimulering av den ekonomiska tillväxten och förbättring av den politiska stabiliteten. En större gemensam marknad erbjuder affärsmöjligheterna på nya områden för konkurrenskraftiga EU-företag. Arbetstillfällen kommer att skapas och EU:s centrala mål om största möjliga rörlighet och personliga frihet kommer att närmas sig. Oro för sysselsättningsminskning i EU15 kan konstateras vara överdriven, erfarenheter från tidigare utvidgningar har visat att relativt få arbetare emigrerar.

4. Dagens inomeuropeiska arbetskraftsinvandring till Sverige Idag finns det olika krav på att få arbetstillstånd och uppehållstillstånd till Sverige som framför allt uppmuntrar arbetsinvandringen från EU-länderna. Man ska ha en skriftlig arbetserbjudande från någon arbetsgivare i Sverige, man ska ha ordnad en boende i Sverige, man ska ha en minimilön på 13000 sek/månaden, det ska inte finnas något annat EU medborgare som skulle ha sökt jobbet och att man är helt inställt på att lämna Sverige när arbetet är klart9. Om alla dessa krav är uppfyllda så kan man få uppehållstillstånd och

8

9

Ett utvidgad EU, morgondagens Europa- nyckelfrågorna, Europeiska kommissionen, 2004 Rauhut, D. (2002) Var hittar Sverige sin arbetskraft? En översikt av tänkbara sändarländer. Institutet för tillväxtpolitiska studier, rapport 2002:013, Östersund, s. 76-91. och www.migrationsverket.se

7

arbetstillstånd för Sverige mellan tre månader och fyra år10 och har samma rätigheter som en svensk medborgare. Det finns olika scenarier om vad kommer att hända i framtiden. Med tillsyn att Sveriges befolkning minskar och att antalet ålderspensionärer kommer att bli större och större i de näst kommande årtionde11, skulle det behövas rekrytering av arbetskraft från andra länder, framför allt till de okvalificerade arbetena från den offentliga sektorn12. Man på nytt börjar fråga sig: är en ny arbetskraftsinvandring ett måste, vad har EU: s politik för roll och vilka länder kan den högutbildade arbetskraften komma ifrån? De nya EU länderna och kandidatländerna har samma demografiska problem. I de gamla EU medlemsstaterna har det inte skett mycket arbetsrörlighet mellan staterna. En förklaring till detta kan vara att kvalifikationerna är olika i EU-länderna; en akademisk utbildning i ett land är inte acceptabel i ett annat. Folk vill inte flytta om de förlorar på så sett. Migrationsströmmarna till de gamla EU länderna13 handlade framför allt om ekonomiska skäll. Exemplen som vi har av Spanien och Portugal visar att när de kom med i EU det hände precis motsatsen till vad man trodde. Många gästarbetare återvände till deras hemländer eftersom de var lockade av de nya möjligheterna som erbjöd den snabba utvecklingen. Rent praktiskt i dagens läge, ligger skillnaden mellan medborgarna i de nuvarande EU länderna14 och medborgarna i de andra europeiska länderna framför allt i att man kan bo och arbeta i ett annat land upp till tre månader innan man behöver ansöka om uppehållstillstånd. Medborgarna i de andra europeiska länderna måste ansöka om arbetstillstånd och uppehållstillstånd till ambassader i deras hemländer, innan de åker hit. 5.1 Reglerad eller oreglerad svensk arbetsmarknad?

10

www.migrationsverket.se Nilsson, Å. (2002) ”Arbetskraftsinvandring – en lösning på försörjningsbördan?” i VälfärdsBulletinen, nr 3, 2002. 12 Rauhut, D. (2002) Var hittar Sverige sin arbetskraft? En översikt av tänkbara sändarländer. Institutet för tillväxtpolitiska studier, rapport 2002:013, Östersund, s. 76-91. 13 Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland 14 Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ungern 11

8

Följande diskussion om arbetskraftsinvandringens ekonomiska och politiska följder bygger på två situationer. Det ena är ett scenario där låglöneländer i teorin är inlemmade i EU och rätten till arbetskraftens fria rörlighet inom EU lika tillgänglig för låglöneländer och höglöneländer. Det andra scenariot bygger på ett svenskt demografiskt perspektiv. Som tidigare nämnts står Sverige inför en utveckling i åldersstrukturerna, där andelen medborgare i arbetsför ålder förväntas sjunka i förhållande till pensionärerna. Den ökade mängden pensionärer sammantaget med mängden barn och ungdomar förväntas bli en ohållbart tung försörjningsbörda. Det som uppstår är alltså en arbetskraftsbrist, men bristen behöver inte mätas i förhållande till den faktiska efterfrågan utan den står främst i förhållande till andelen medborgare som skulle behöva försörjas både ekonomiskt och praktiskt (i form av skola, vård och omsorg). Om till exempel arbetslösheten i Sverige är fortsatt hög eller i varje fall existerande, innebär detta en möjlighet till att på samma gång ha problem med arbetslöshet och med arbetskraftsbrist. Dessa två antaganden om Sveriges och EU: s framtid utgör grunden för diskussionen om två olika alternativ för svensk lönesättningspolitik och invandringspolitik. Vi kan se framför oss hur den fria rörligheten ger möjlighet för medborgare i lågavlönade länder att söka sig till Sverige i hopp om att få högre lön. Vi kan också tänka oss att Sverige vill rekrytera utländsk arbetskraft i framtiden för att fylla behovet av försörjning av de äldre. En mycket komplicerad fråga vi måste ställa oss är då; vilken mottagning får invandrarna från den svenska arbetsmarknaden? Vilken behandling av frågan kan tillfredsställa både arbetsgivarna och fackförbunden? Vilket system kan accepteras av både marknaden och den inhemska arbetskraften? 5.2 LO: s perspektiv Fackföreningen LO har en specifik uppfattning om lönesättning och invandring som de delar

med

många

av

sina

underorganisationer,

och

med

många

liknande

fackorganisationer, t ex Metall. Resonemanget bygger sammanfattningsvis på att oreglerad arbetskraftsinvandring till Sverige från länder med lågavlönade arbetare får en negativ effekt på den svenska arbetarens levnadsstandard samt på fackföreningens makt.

9

Eftersom den utländska arbetskraften i värsta fall (enligt fackförbunden) kan erbjuda sig att arbeta utan kollektivavtal och utan fackförbundsmedlemskap, till lägre löner än svenskarna, på sämre villkor eller arbetstider, och till och med bryta en strejk, skulle detta kunna medföra en sänkning av arbetarlönerna, eftersom många arbetsgivare hellre vill anställa på ovanstående villkor. Detta skulle också föra med sig att fackförbundets makt försvagade. Därför förespråkar LO till exempel att arbetskraften inte får arbeta för en lägre lön än minimilönen på 13000 kronor15. LO vill alltså reglera villkoren för invandringen och arbetet i Sverige så att invandrarna inte får möjlighet att erbjuda sig att jobba på villkor som konkurrerar ut svenskarna ur arbetsmarknaden eller sänker lönerna16. Under historien har LO aktivt jobbat för att reglera arbetsmarknaden för invandrarna, både genom ovanstående krav, och genom att försöka motverka beviljandet av uppehållstillstånd17. Denna lönereglering, som ännu idag tillämpas, har många effekter, varav två jag vill understryka. För det första hamnar en mängd löner på en högre nivå än sitt potentiella marknadsvärde, vilket enligt klassisk ekonomisk analys bidrar till ökad arbetslöshet 18 och lägre efterfrågan på arbetskraft. Dessutom bidrar den begränsade möjligheten för invandrarna att underbjuda lönerna m.m. till den enormt stora arbetslösheten bland invandrare, eftersom de har sin etniska identitet till nackdel på den diskriminerande svenska arbetsmarknaden. Två tredjedelar av Sveriges invandrare är idag arbetslösa19.

15

Rauhut, D. (2002) Var hittar Sverige sin arbetskraft? En översikt av tänkbara sändarländer. Institutet för tillväxtpolitiska studier, rapport 2002:013, Östersund, s. 76-91. och www.migrationsverket.se 16 Lundqvuist, T, Arbetskraftsinvandringen och facket, s.114 17 Lundqvuist, T, Arbetskraftsinvandringen och facket 18 Lundborg, P, Avreglering och arbetskraftsinvandring i ett utvidgat EU, s 498 19 Lundborg, P, Avreglering och arbetskraftsinvandring i ett utvidgat EU

10

5.3 SAF: s perspektiv Svenska Arbetsgivarförbundet, SAF, tycker ungefär motsatsen i de frågor som berör arbetskraftsinvandring och lönesättning. SAF skyller arbetslösheten bland både invandrare och svenskar på marknadens reglering. De anser att man endast kan komma åt problemen med hjälp av att avreglera arbetsmarknaden, eftersom detta skulle leda till underbjudning av löner, eventuellt sänkta löner och sämre villkor för arbetarna, och därför en större efterfrågan på arbetskraft då den är villig att jobba på dessa villkor. Dessutom skulle man ge invandrarna tillgång till att konkurrera med svenskar till större grad ifråga om anställning, eftersom de ställer lägre krav på löner, kollektivavtal och arbetsvillkor20. Kort sagt, till fördel för de den svenska industrin och marknaden . Sammanfattningsvis står EU-länderna och Sverige inför ett dilemma ifråga om den fria rörligheten i ett utvidgat EU. Genom den avreglerade inomeuropeiska rörligheten riskerar länder med hög levnadsstandard att göra ett val; antingen att acceptera underbjudning av lönerna och försämrade villkor för ”arbetarklassen”, eller att ytterligare reglera lönesättningen och kraven på fackdeltagande, vilket i sin tur kan driva upp arbetslösheten och ha en negativ effekt på marknadsekonomin.

6. Sammanfattning Sammanfattningsvis har vår diskussion visat att beroende på vilken infallsvinkel man har, kan EU:s bestämmelser om fri arbetskraftrörlighet kan ha både negativa och positiva konsekvenser.

20

Lundqvuist, T, Arbetskraftsinvandringen och facket

11

6. Käll- och litteraturförteckning Lundborg, P. (1998) ”Avreglering och arbetskraftsinvandring i ett utvidgat EU” i Ekonomisk Debatt 1998, årg 26, nr 7. Lundh, C. (1999) Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring. SNS, Stockholm, s. 5573 och 124-149. Lundqvist, T. (2002) ”Arbetskraftsinvandringen och facket. Debatt och historia i framtidsperspektiv” i Malmberg, B. & Sommestad, L. (red.) Befolkning och välfärd. Perspektiv på framtidens välfärdspolitik. Institutet för framtidsstudier, Stockholm. Nilsson, Å. (2002) ”Arbetskraftsinvandring – en lösning på försörjningsbördan?” i VälfärdsBulletinen, nr 3, 2002 Rahut, D. (2002) Arbetskraftsbrist och arbetskraftsinvandring: Hot eller möjlighet för ekonomisk tillväxt? Institutet för tillväxtpolitiska studier, rapport 2002:010, Östersund, s. 56-66. Rauhut, D. (2002) Var hittar Sverige sin arbetskraft? En översikt av tänkbara sändarländer. Institutet för tillväxtpolitiska studier, rapport 2002:013, Östersund, s. 76-91. www.migrationsverket.se Pascal Fontaine, Europa på 12 lektioner, Europeiska kommissionen, 2004 Ett utvidgad EU, morgondagens Europa- nyckelfrågorna, Europeiska kommissionen, 2004 Vägen till rörlighet över gränserna, Europeiska kommissionen, 2001 Större enhet och ökad mångfald, Europeiska kommissionen, 2004

12