Marx´ Ekonomiska Teori

I ”Det ekonomiska tänkandets historia”:

2005-11-28

Marx´ ekonomiska Teori

Författare:

Mahmoud Rezagholi

1

Innehållsförteckning 1. Inledning ............................................................................................................................3 2. Vad är historiematerialism? ................................................................................................4 3. Marxismens historiska uppkomst........................................................................................5 4. Varor: bruksvärde och bytesvärde.......................................................................................5 5. Arbetsvärdeläran och socialt nödvändigt arbete ..................................................................6 6. Mervärde och det sociala överskottet ..................................................................................8 7. Alienationen .....................................................................................................................10 8. Kapitalets och kapitalismens ursprung ..............................................................................11 9. Kapitalets organiska sammansättning................................................................................12 10. Konkurrensen, koncentration och monopol .....................................................................13 11. Profitkvotens fallande tendens ........................................................................................14 12. Kapitalismens återkommande överproduktionskriser ......................................................14 13. sammanfattning ..............................................................................................................15 Källhänvisning .....................................................................................................................16

2

1. Inledning Karl Marx (1818-1883) föddes i Tyskland (Preussen). Han var son till juristen Heinrich Marx och studerade därför juridik vid universitet i Bonn. Men han intresserade sig mest för filosofi och kom i kontakt med den stora filosofen Friedrich Hegel (1770-1831). Marx tillhörde först vänsterhegelianerna innan han började konstruera sin egen skola. Tillsammans med sin vän Friedrich Engels (1820-1895) fick Marx i uppdrag att skriva en politisk manifest för den internationella organisationen Kommunistiska förbund. Där beskriver Marx och Engels människans historia som en ständig kamp mellan samhällsklasser. Marx har skrivit många böcker, det viktigaste inom nationalekonomi är ju ”Kapitalet”. I första bandet av ”Kapitalet”, 1867 visar Marx hur kapitalismen störtas samman av inneboende motsättningar och ersätts av socialismen. Engels sammanställde de två efterföljande banden av ”Kapitalet” efter Marx död. Efter drygt en och halv sekel från publicering av boken ”Det Kommunistiska Partiets Manifest”, 1848 är marxistiska ekonomiska teorier ännu både spännande och ledande

bland

många

revolutionära

rörelser

och

arbetarklass

tillhörande

organisationer i hela världen. Även ekonomiska - och politiska debatter idag från vänsterhåll kritikernas sida är mer eller mindre påverkade av Karl Marx´ ekonomiska teori. Det som är speciellt med Marx´ ekonomiska teorier och förklaringar är att Marx har ställt relevanta frågor och öppnat problematiker som måste behandlas om man vill förstå samhällsekonomins mekanik, frågor och problematiker som helt enkelt ignorerats av många icke marxistiska nationalekonomer. Exploatering, Klasskamp och kapitalismens rörelselag är centrala problem som måste behandlas. Men dagens Economics handlar ensidigt om neoklassiska sätt att studera ekonomiska trender i samhället med vissa antagande som nyttomaximerande individer, och marxismen är mer eller mindre obefintligt. Introduktion till den marxistiska ekonomin samt användning av relaterade teorier i ekonomiska utredningar som en ekonomisk modell är därför bristen på dagens nationalekonomi. 3

Marx´ ekonomiska teorier är baserad på hans historiska filosofi så kallas historiematerialism. Jag börjar därför med en beskrivning av den historiska materialismen som hjälper till att förstå Marx´ ekonomiska teori bättre.

2. Vad är historiematerialism?

Det är en teori som berättar om hur det produktionssättet (slaveriet, feodalismen, kapitalismen mm) bestämmer samhällets form, institutioner och utveckling. Den materialistiska historieuppfattningen ser alltså historien som indelad i olika perioder med olika samhällsformationer och produktionssätt. Enligt teorin är det människans sätt att producera för att tillfredsställa sina materiella behov, som utgör den historiska utvecklingens drivande krafter. Produktionen har två elementer: produktionskrafter och produktionsförhållande. Produktionsförhållande kommer att anpassa med produktionskrafters utvecklingsnivå. Det ekonomiska systemet är samhällets underbyggnad. Marx menade att historisk utveckling sker genom en syntes mellan inneboende motsättningar, tes och antites. Denna metod att förklara historiska rörelser kallas dialektik. Denna historiska dialektiska utvecklingsprocess uttrycker sig i konflikter mellan olika samhällsklasser och detta heter klasskamp. De sociala, politiska och andliga institutionerna bestäms helt enkelt av ekonomiska förhållanden och de ekonomiska förhållandena bestäms i sin tur av produktionssättet enligt Marx´ uppfattning och detta är den historiska materialismen. Å andra sidan skapar människan sin egen historia, som Marx betonar, men under vissa givna situationer som inte går att ändra på. Detta kallas determinism. Med historisk materialism menas även att det är de sociala betingelserna som bestämmer människor medvetande, dock inte medvetandet som bestämmer människors levnadsförhållanden. Baserad på den historiska materialismen analyserar Karl Marx det kapitalistiska systemet och utvecklar sin ekonomiska teori.

4

3. Marxismens historiska uppkomst

Den industriella revolutionen medförde en del samhällskostnader. Arbetarklassen levde på en ständigt minskade levnadsstandard under hela den industriella revolutionen. Arbetstider vår långa, upp till 16 timmar, arbetet var hårt och disciplinen mycket sträng. Svåra olyckor i fabriker var mycket vanliga. Försäkringar fattades. Året 1799 kom en lag enligt liberalismens grundsatser som förbjöd arbetarnas sammanslutningar för ”högre lön”, ”kortare arbetstider” och ”restriktioner på arbetsgivarnas handlingsfrihet”. (Se E. K. Hunt, de ekonomiska ideologiernas utveckling, 1992. s:74) socialismen uppkom då som en protest mot kapitalismskapade sociala orättvisor. ”Socialismens grundläggande tes är följaktligen att det privata kapitalägandet måste avskaffas för den sociala rättvisans skull” (Ibid. s.76). Den socialistiska protesten började med Thompson, Owen, Saint-Simon och Proudhon. Karl Marx var det mest inflytelserika av alla socialistiska tänkanden. Han betecknade förmarxistiska socialister föraktfull som utopiska socialister. Han menade att deras syn på det kapitalistiska systemet och dess mekanik inte var vetenskapligt utan de reagerade moraliskt. Marx börjar därför sin ekonomiska studie med varan och dess cirkulation i samhället.

4. Varor: bruksvärde och bytesvärde Alla produkter bör normalt vara till nytta, bör tillfredsställa ett mänskligt behov. Man kan därför säga att alla produkter har ett bruksvärde. Men vid sidan av detta bruksvärde kan produkter också ha ett annat, nämligen bytesvärdet. De kan framställas inte bara för direkt konsumtion av producerande utan också för att bytas på marknaden, för att säljas som varor. En vara är alltså en produkt som inte frambringas för att direkt konsumeras utan för att bytas på marknaden: 5

”Varans bytesprocess fullbordas alltså i följande formväxling: vara – pengar - vara… V – P – V, varans förvandling till pengar och pengarnas återförvandling till vara, sälja för att köpa” (Karl Marx, första band av ”Kapitalet”, sidor 91 och 127) Varje vara har på samma gång ett bruksvärde och ett bytesvärde. Varan måste ha ett bruksvärde. Hade den inte det skulle ingen köpa den. Om en vara inte har bruksvärde för någon är den osäljbar: ”Varan är först och främst ett yttre föremål, ett ting som genom sina egenskaper tillfredställer mänskliga behov av något slag” (Ibid. sidan 31) Däremot har varje produkt med bruksvärde inte nödvändigtvis ett bytesvärde. Den får ett sådant först när den framställs i ett samhälle grundat på byte. Om en produkt har ett bytesvärde bestäms av samhällets arbetsfördelningsgrad. Om det i ett samhälle inte existerar någon eller en obetydlig arbetsfördelning finns det ingen möjlighet för ett bytessystem att utvecklas. I det kapitalistiska samhället är produktionen en produktion av bytesvärden. Det är det första samhälle i människans historia där produktionens huvuddel består av varor. Där finns endast två slags produkter som behållit sitt enkla bruksvärde: Först är det som produceras av bönder för att konsumera själva, allt som förbrukas på de gårdar där det framställs. En annan produktionskategori som behållit sitt enkla bruksvärde och inte blivit vara i det kapitalistiska samhället är det som framställs inom hushållen, som mat och handgjorda saker.

5. Arbetsvärdeläran och socialt nödvändigt arbete Hur mäter man bytesvärdet ? En varas bytesvärde bestäms av den mängd arbetstid som krävts för att producera den, det som Marx kallar den samhälleligt nödvändiga arbetskvantiteten. I det kapitalistiska produktionssättet med regelbundna varuproduktion är varubyte grundat alltså på samma utbytbarhet som arbetstimmar.

6

Arbetskraft är ingenting mer än en vara i det kapitalistiska samhället. En vara som liksom andra varor går att köpa och sälja i marknaden: ”Arbete är förbrukning av arbetskraft. Köparen av arbetskraft konsumerar den i det han låter dess säljare arbeta” (Ibid. s.153). Begreppet arbetsvärdelära utformades ursprungligen av den klassiska borgerliga nationalekonomin, från William Petty till David Ricardo, som ett hjälpmedel för prisbildningens förklaring. Marx utvecklade värdeteorin och använde den som en grund för sina ekonomiska analyser. Två anmärkningar angående arbetsvärdeläran finns: Den första anmärkningen: alla människor har inte samma arbetsförmåga och skicklighet i sitt arbete. Om en viss varas bytesvärde berodde på det individuellt nedlagt arbetet, skulle man hamna i en absurd situation. Ju latare en producent vore, ju fler timmar han behövde för att tillverka en viss vara, desto större värde skulle den ha! Men bytesvärdet hos en vara bestäms inte av den mängd arbete som lagts ner av varje individuell producent utan av det socialt nödvändiga arbete som förbrukats. Med ”socialt nödvändigt arbete” menar man ”den mängd nödvändigt arbete som vid en viss tidpunkt och i ett visst land behövs vid en genomsnittlig produktivitet” (www.marxists.org). Den andra anmärkning: Vad menas egentligen med ”mängd arbete”? Det finns arbetare med olika kvalifikationer. Vad skulle exempelvis hända om en timmes arbete av en okvalificerad arbetare inte längre skulle värdera mindre än en timme av en kvalificerad? Ingen skulle längre vilja utbilda sig när är inte lönsamt att göra det. För att de unga ska vilja utbilda sig i en ekonomi grundad på utbytbarhet mellan arbetstimmar måste den tid de lagt ner på utbildningen värderas och de måste få en motprestation för denna tid. ”En varas bytesvärde bestäms alltså av den mängd socialt nödvändigt arbete som gått åt vid dess framställning och där det kvalificerade arbetet betraktas som en multipel av det okvalificerade, multiplicerat med en mer eller mindre mätbar storhet” (www.marxists.org) Men begreppet arbetskvalitet nämligen en kvantitativt mätbar kvalitet som mäts med hjälp av en bestämd multiplikation användes tvärtom i borgerlig ideologi där arbetets 7

kvalitet bestämmer löner i samhället, vilket skulle rättfärdiga att en koncernchef hade en lön tio gånger större än den okvalificerade arbetaren i den gamla Sovjet unionen. (Ibid.) Arbetsvärdeläran är alltså hjärtpunkten i den marxistiska ekonomisk teori och grunden för marxistisk sociologi och all historiska analys av förkapitalistiska och kapitalistiska samhällen i allmänhet. Baserad på arbetsvärdeläran bildar Marx teorin om det sociala överskottet, merarbetet och mervärde.

6. Mervärde och det sociala överskottet Om arbetets produktivitet skulle vara sa låg att avkastningen från en individs arbete inte överskred hans eget uppehälle, ingen klyfta eller social uppdelning uppkom i samhället. Alla människor vore producenter och befann sig i samma tillstånd som den primitiva kommunismen. Varje tillväxt i arbetets produktivitet utöver denna lägsta nivå skapar möjlighet till ett litet överskott, och så snart det finns ett överskott av produkter uppstår förutsättningen för en strid om fördelningen av detta överskott. Överskottet kan ju användas till att befria en annan samhällsgrupp från tvånget att arbeta för sin egen försörjning. När denna möjlighet förverkligats kan gruppen som produktionsmedlens ägare bilda en härskande klass. Från den stunden sönderfaller producenternas arbete i två delar: nödvändigt arbete som behövs för producenternas eget uppehälle, och merarbete som går åt till den härskande klassens försörjning. Detta gäller i alla rådande produktionssätt som slaveri, feodalism och kapitalism. Merarbetet är då en del av arbete som är obetalt: ”Kapitalet är alltså inte bara herravälde över arbetet, som Adam Smith säger. Kapital är först och främst herravälde över obetalt arbete” ( Karl Marx, ”Kapitalet” första band, s:495) Mervärde är alltså ingenting annat än penningformen för merarbetet, det som den härskande klassen gratis tillägnar sig av den producerande klassens produktion. Att tillägna sig mervärdet är ingenting annan än exploatering eller utsugning. 8

Hur sker denna utsugning i praktiken i det kapitalistiska samhället? Det sker genom byte, i likhet med alla viktiga operationer i detta samhälle. Kapitalisten köper arbetarens arbetskraft och i utbyte mot dennes lön lägger han beslag på allt vad arbetaren producerar. Man kan nu säga att mervärde är skillnaden mellan det värde arbetaren producerar och priset på hans arbetskraft. Hur mäts priset på arbetskraft? I det kapitalistiska samhället är arbetskraften en vara, och dess värde utgörs liksom varje annan varas av den mängd socialt nödvändigt arbete som krävs för att producera den. Socialt nödvändigt arbete för att producera arbetskraft är arbetarens uppehälle som är ett levnadskostnadsminimum. Mervärdet utgör då ”skillnaden mellan det värde som arbetskraften producerar och dess levnadskostnader”. (www.marxists.org) Under det kapitalistiska systemet är arbetets produktivitet så hög att kostnaderna för arbetarens uppehälle alltid är lägre än det nyskapade värdet. Lönen är endast en ersättning som motsvarar bara en del av arbetsdagen, nämligen nödvändigt arbete. Betalt för merarbetet sker aldrig i det kapitalistiska systemet. Utan att lägga beslag på mervärdet, kapitalistens ”vinst” alltså, skulle inget företag anställa folk. Hur exploateringsgraden mäts? Förhållande mellan merarbete och nödvändigt arbete, eller mervärdekvoten bestämmer exploateringsgraden: Mervärdekvoten = m/v = merarbete/nödvändigt arbete (se Marx, ”Kapitalet”, första band. s:186). För en arbetare som jobbar 12 timmar/dag, och hälften är merarbete är exploateringsgraden 100 %. ”Mervärdekvoten är därför det exakta uttrycket för graden av kapitalets exploatering av arbetskraften eller kapitalistens exploatering av arbetare” (Ibid. s:187). Utöver fattigdom orsakar exploateringen psykisk ohälsa hos arbetare:

9

7. Alienationen Det mest onda i kapitalismen är att systemet sätter stopp för människornas personliga utveckling. ”Arbetet är först och främst ett samspel mellan människa och naturen” (Ibid. s:153) Men arbetarna känner sig skilda från sitt arbete på grund av exploateringen. Uppkomsten, institutionaliseringen och utbredningen av varuproduktionen är intimt förknippad med främlingskapet, alienationen. Alienationen uppkommer så snart arbetarna känner sig att de inte kan lägga beslag på det mervärdet de skapar själva i det kapitalistiska produktionssättet. De har ju sålt sina arbetskrafter till kapitalägaren precis som en vara och förlorat sina befogenheter på en gång. Nu är det kapitalistens tur att använda varan hur de vill i syftet att maximera vinst. Men detta främlingskap existerar uppenbarligen inte i ett samhälle utan marknadsproduktion som saknar ett fundamentalt samband mellan individens liv och den sociala aktiviteten. Denna klyfta existerar inte i det primitiva samhället. Tvärtom står de flesta konstarter, musik och skulptur liksom dans och målning ursprungligen i samband med produktionen. Arbetet uppfattades inte som ett utifrån påfört tvång. ”Den moderna alienationen föds i första hand ur klyftan mellan producenten och hans produkt, som är på en gång ett resultat av arbetsfördelningen och framställandet av varor d v s arbetet för en marknad, för okända konsumenter och inte för producentens egen förbrukning” (www.marxists.org) Det finns ett ständigt samspel mellan produktion och behov. Bara inom ett samhälle som utvecklat arbetets produktivitet till det yttersta kan människan uppleva en obruten utveckling av sina behov, av alla sina obegränsade möjligheter, och ett fullständigt förverkligande av sin personlighet. Detta samhälle är den klasslösa kommunistiska samhället som kommer säkert att dyka upp i människan historia och sätter stopp för alienationen för gott!

10

8. Kapitalets och kapitalismens ursprung Mellan det primitiva samhälle som bygger på en ekonomi där man producerar endast för att konsumera själva, och det kapitalistiska samhället ligger samhällen med begränsad varuproduktion. I samhällen med begränsad varuproduktion finns det vid sidan av bonden och hantverkaren en person som utför en ekonomisk verksamhet i motsatt riktning. Han säljer inte för att köpa utan köper för att sälja: pengar – vara – pengar, P-V-P. Det finns en fundamental skillnad mellan denna verksamhet och den vanliga. Operationen ”köpa för att sälja” har ingen mening, om inte försäljningen åstadkommer ett ytterligare värde, ett mervärde. Kapital kan nu definieras som ett värde som växer med ett mervärde. Detta kapital existerar inte bara i ett kapitalistiskt samhälle utan också i samhällen med begränsad marknadsproduktion.

Då

är

kapitalet

mycket

äldre

än

det

kapitalistiska

produktionssättet. Kapitalet i det förkapitalistiska samhället är i huvudsak ett merkantkapital. Det förkapitalistiska samhällets övergång till det kapitalistiska innebär kapitalets inträngande i produktionssfären. Hur uppkom det kapitalistiska produktionssättet? Kapitalismen karaktäriseras i första hand av producentens skiljande från sina produktionsmedel, och i andra hand dessa produktionsmedels förvandling till ett monopol i händerna på en enda klass, borgarklassen. Så småningom uppkommer en annan samhällsklass som eftersom den är skild från produktionsmedlen inte har några andra möjligheter att överleva än att sälja sin arbetskraft till den klass som monopoliserat dem. Detta är det grundläggande existensvillkoret för det kapitalistiska systemet. Utan ekonomiskt tvång hos många att sälja sina arbetskrafter i ett samhälle, kan det kapitalistiska systemet aldrig utvecklas. Monopolisering av produktionsmedel kräver att produktionsmedlen blir alltmer komplicerade och dyrbara. Denna Möjlighet kom med den industriella revolutionen som satte igång en oavbruten utveckling så att det fordrades allt mer kapital för att

11

starta ett nytt företag. Från och med nu blev förvärvet av produktionsmedel en omöjlighet för den stora massan av löntagare. Ägandet av dem blev därför ett monopol i händerna på den samhällsklass som förfogade över kapital och kapitalreserver. Kapitalets ursprungliga ackumulation som en utgångspunkt i historien är då en viktig term i den marxistiska teorin: ”Denna ursprungliga ackumulation spelar ungefär samma roll inom den politiska ekonomin som synda fallet inom teologin. Adam åt äpplet och därmed kom synden in i världen” (Marx, Kapitalets första band, s:268) Så gott som allt kapital ligger alltså i händerna på borgarklassen det förklarar kapitalistiska systemets självreproduktion: Den som äger kapital kan samla mer och mer, den som inte äger kan knappast heller förvärva något. På så vis uppdelas samhället i en ägande klass och en som är tvungen att sälja sin arbetskraft för att överleva.

9. Kapitalets organiska sammansättning Hela den kapitalistiska produktionen kan värdemässigt formuleras: Konstant kapital, (k) + Variabelt kapital, (v) + mervärde, (m) Konstant kapital är produktionsmedel och variabelt kapital består av köpta arbetskrafter vilket är källan till mervärdet. Kapitalistsamhällets grundläggande strävan är att låta (k) växa i förhållande till (v). I kvoten (k)/(v) tenderar (k) att växa, d v s den del av det totala kapitalet växer som utgörs av maskiner och råvaror och inte av löner. Det växer i takt med mekaniseringen eftersom konkurrensen tvingar kapitalisten att höja produktiviteten. Denna

kvot

(k)/(v)

kallas

för

kapitalets

organiska

sammansättning.

Men

förutsättningen för en kapitaltillväxt är att mervärdet realiseras. Realiserandet av mervärdet är detsamma som försäljning av varor, en del går till kapitalistens improduktiva konsumtion, och en annan del av mervärdet ackumuleras och omvandlas till kapital. Konkurrensen tvingar kapitalister att ackumulera: ”Kapitalister som inte ackumulerar kommer att slås ut i kampen för att överleva på marknaden” (Stig Wande´n, Ekonomi i filosofisk belysning, 1986. s:117)

12

10. Konkurrensen, koncentration och monopol Vad får det kapitalistiska samhället att röra sig? Det är konkurrensen. Ett samhälle där konkurrensen är totalt eliminerad är inte längre kapitalistiskt. Vad ligger till grund för konkurrensen? Först är den obegränsade marknaden. Den historiska utvecklingen visar riktningen från begränsad till obegränsad marknad. Begreppet obegränsad marknad innebär inte bara en geografisk expansion utan också en ekonomisk, en tillväxt av köpkraften. Kapitalismens försvarare har alltid betraktat prissänkningen och marknadstillväxten som något positivt hos systemet. Argumentet är riktigt. Det är en av de aspekter som Marx kallade ”kapitalismens civilisatoriska mission”. (www.marxists.org) Tillväxten av arbetets produktivitet innebär en prissänkning, eftersom de framställs på allt kortare tid. Detta är det instrument kapitalismen har för att vidga sina marknader och besegra sina konkurrenter. Genom vilken praktisk åtgärd kan kapitalismen på en gång sänka priset och öka produktivitet? Genom mekanisering, genom allt mer komplicerade maskiner med drivkällor som utvecklats från ångan till elektriciteten. (Ibid.)

En annan ständigt verkande lag i det kapitalistiska samhället är kapitalets koncentration. Denna åtföljs av en proletarisering av en del av borgarklassen. Det är därför Marx och Engels i Kommunistiska manifestet hävdar att kapitalismen som påstår sig försvara den privata egendomen i själva verket förstör den och att ett litet antal egendomsägare ständigt exproprierar ett större. Kapitalismen har fötts ur den fria konkurrensen och kan inte tänkas utan konkurrens. Men den fria konkurrensen skapar koncentration och koncentration skapar den fria konkurrensens motsats, monopolet. Där det finns få producenter som lätt kan komma överens på konsumenternas bekostnad, fördela marknaden mellan sig och förhindra alla större prissänkningar.

13

Monopolkapitalismen ersatte den fria konkurrensens kapitalism från och med sista fjärdedelen av 1800-talet. När man talar om monopolkapitalism får man inte tänka sig en kapitalism helt utan konkurrens. Någon sådan existerar inte. Men denna process leder till en paradoxal situation. Varför har kapitalister som tidigare konkurrerat börjat sluta avtal och även begränsa produktionen? Därför att det för dem är ett medel att öka vinsten. De gör det bara om de tjänar på det. En produktionsminskning som möjliggör en prisökning medför större vinster och tillåter alltså kapitalisten att ackumulera

sitt

kapital.

Att

investera

i

samma

industri

innebär

att

öka

produktionskapaciteten, och ökar produktionen sjunker priset. Kapitalismen har suttit fången i denna motsättning sedan 1800-talets sista fjärdedel.

11. Profitkvotens fallande tendens Förhållandet mellan mervärdet och det totala kapitalet kallas profitkvoten, och visas med formeln (m)/((k)+(v)). Om kapitalets organiska sammansättning ökar d v s om i kvoten (m)/((k)+(v)), (k) växer på bekostnad av (v) kan medföra att profitens storlek skulle minska. (m) produceras ju inte av (k) utan av (v). Mervärdesandelens ökning kan neutralisera en ökning i kapitalets organiska sammansättning. Kan rörelsen fortsätta i en takt som gör att de exakt tar ut varandra? Här har vi kapitalismens grundläggande svaghet, dess akilleshäl. I längden kan inte de båda rörelserna följas åt. Det finns ingen gräns för ökningen i kapitalets organiska sammansättning. När man nått den fullständiga automationen sjunker (v) till noll. Men kan också mervärdekvoten, (m)/(v) växa utan gräns? Nej, för att mervärde ska kunna skapas måste det finnas arbetare. De arbetstimmar då arbetaren jobbar obetalt, merarbete, får inte försvinna. ”Denna tendens har också livligt uppmärksammats av kapitalismens egna teoretiker. Ricardo talar om den, John Stuart Mill trycker på den, Keynes är ytterst medveten om den”. (www.marxists.org).

12. Kapitalismens återkommande överproduktionskriser

14

Den

marxistiska

kristeorin

hänger

direkt

samman

med

mervärde-

och

utsugningsläran. Kapitalisternas strävan att ackumulera kapital är utgångspunkten för Marx´ analys av kapitalismens cykliska kriser. Profitkvotens fallande tendens drabbar främst ineffektiva företagaren med mindre konkurrenskraft som leder i sin tur till ökad arbetslöshet och därigenom proletärernas växande utarmning. Det är just genom dessa kriser som motsättningen mellan den fortgående socialiseringen och det privata ägandet blir mest uppenbar. Den kapitalistiska ekonomins kriser är nämligen unik fenomen som inte har någon tidigare motsvarighet. Det är inte kriser till följd av brist som de förkapitalistiska samhällena upplevde utan av överproduktion. Det är inte för att det finns för lite att äta utan för att det finns för mycket livsmedel men arbetslösa svälter ihjäl! Men hur kan någon dö av svält därför att det finns för mycket föda, för många varor? insikten i det kapitalistiska systemets mekanik låter man förstå denna skenbara paradox. Det produceras mycket mer än marknaden kan sälja. De varor som inte finner köpare hindrar mervärdet från att realiseras och det investerade kapitalet kan inte längre återställas. Företagen måste då avskeda sina arbetare, och eftersom arbetare inte kan överleva om de inte får sälja sin arbetskraft tvingar arbetslösheten ner dem i det svartaste elände. Den ökande arbetslösheten leder till billigare arbetskraft och blir därför lönsamt för kapitalister att köpa den… och så upprepas krisförloppet. (Se även Stig Wande´n, ekonomi i filosofisk belysning, avsnitten marxistisk kristeori) De periodiskt återkommande kriserna är inneboende i det kapitalistiska systemet och kan inte övervinnas inom dess ram. Kriserna är klara uttryck för systemets grundläggande motsättningar och det återkommande budskapet om att kapitalismen är historiskt dömt att dö förr eller senare.

13. sammanfattning Efter den industriella revolutionen uppkom socialismen som en historisk protest mot kapitalismens sociala orättvisor. Denna protest teoretiskt uttrycktes i högsta grad i marxismen.

Marx´

ekonomiska

teori

byggdes

på

hans

materialistiska

historieuppfattning så kallas den historiska materialismen. Marx´ ekonomiska analyser och hans historiska prognoser påverkas även av determinism och dialektik. 15

Baserade på de tre teoretiska redskap försökte Marx upptäcka kapitalismens rörelselag. Hans mål i sina teoretiska försök var att vetenskapligt bevisa kapitalismens sönderfall, samt socialismens seger, någonstans i historien. Marx´ ekonomiska analyser börjas med varan och dess cirkulation. Värdeläran utnyttjas för att konstruera teorin om merarbete, mervärde och kapitalets exploatering av arbetskraft. Kapitalismens utvecklingar, profitkvotens fallande tendens samt återkommande ekonomiska kriser förklarar Marx med sin teori om mervärde, exploatering och ackumulation. Mervärdeläran är då den grundläggande teorin för Marx´ ekonomiska förklaringar. Marxismens historiska budskap är att kapitalismen kommer att slås sönder i sina olösbara inneboende mottsättningar, och substitueras av socialismen för eller senare.

Källhänvisning 1. Karl Marx, första band av ”Kapitalet”, översättare: Ivan Bohman 2. E.K.Hunt, De ekonomiska ideologiernas utveckling, 1992 3. Stig Wande´n, Ekonomi i filosofisk belysning, 1986 4. Internet: (www.marxists.org).

16