Den Mexikanska Trollsalvian Salvia Divinorum

Den mexikanska trollsalvian Salvia divinorum

Det var återigen Gordon Wasson som av en slump kom över ytterligare ett hallucinogen, överraskande nog denna gång en läppväxt, och dessutom en dittills inte tidigare beskriven salviaart (Salvia divinorum eller "Profetisk salvia"). Det finns i Mexiko ett stort antal arter av släktet Salvia, som för det mesta används till beredning av drycker. Salvia divinorum växer i Centralmexiko. Wasson fann tillsammans med Albert Hofmann växten på svartjordssluttningarna av djupa raviner, tätt intill kanten av mazatek-landets regnskogar, alltså i samma område som trollsvampen. Herbarieexemplar lämpade för växtsystematisk bestämning kom först efter flera år - i oktober 1962 - i deras händer. De härstammade från Tenango, från en växtplats på en höjd av 1 200 m ovanför Veracruz heta kustland (Tierra caliente). Gordon Wasson säger om denna upptäckt: "Därmed fogar vi ytterligare en medlem till den ständigt växande familjen av mexikanska hallucinogener!" Han fann också att denna växt är mycket välkänd för mazatekerna. Hofmann och Wasson upptäckte Salvia divinorum också på 1 800 m över havet, i Huautla de Jiménez, i hjärtat av trollsvamplandet. Dessa exemplar blommade emellertid inte, utan tycks ha fortplantat sig genom sticklingar. Wasson förmodar att denna salviaart bara förekommer odlad. På långa ritter kors och tvärs genom mazatekernas land stötte han aldrig på denna växt. Han fick den visserligen av indianer, som dock inte kunde förmås att röja varifrån exemplaren härstammade. Han kom emellertid underfund med att nästan alla mezatekfamiljer hade sina salviaträdgårdar i en klyfta som låg avsides från alla förbindelsestigar. Tidigare bekymrade sig mazatekerna föga om sina rättigheter till vildväxande hallucinogener (svampar och salvia). På senare år har de upptäckt att det går att förtjäna pengar på torkade trollsvampar och salviablad. Turister, framför allt amerikaner, uppträdde i allt större antal och

letade efter svamp, på senare tid också salviablad, för att ta med sig hem och "experimentera" med dem där. Av dessa orsaker kom Wasson i en förändrad situation. Också gentemot honom försökte indianerna bevara sina hemligheter. Det kommer emellertid inte att kunna hindra att en vacker dag en påhittig själ lyckas föra med sig några salviaplantor till USA för att låta dem föröka sig där. I den begynnande hallucinatoriska tidsålderns tecken kommer det säkert snart att finnas plantager med "profetsalvia". Kanske kommer denna salviaart att bli en "övningsdrog" på vägen till konsten att företa de stora resorna med trollsvamp eller syntetiska hallucinogener. Salvia divinorum går i sina verkningar, enligt Wasson, inte utöver de inledande verkningarna av trollsvampen. Den används också av mazatekerna när det är ett dåligt svampar och ont om svamp. Det rör sig om en ersättningsdrog. Då salvian bär blad hela året runt kan den också kopplas in som surrogat när svamptiden är förbi. Mazatekerna känner också mycket bra till ololiuqui, trollvindan. De föredrar emellertid "profetsalvian", som de på spanska kallar Hoja de la pastora (Herdinnans blad) eller Hoja de Maria pastora (Herdinnan Marias blad). På mazatekiska: Sjka pastora. Gordon Wasson frågade sig om det inte i dessa benämningar var fråga om kvardröjande hedniska föreställningar. Ty i den kristna traditionen existerar den heliga Maria inte som herdinna, medan det däremot i centralamerikansk föreställningsvärld förekommer en "herdinna" som "djurens härskarinna". Mazatekerna ser i Salvia divinorum det starkaste överhuvudet i en hel familj av läppväxter (Labiatae). Dit hör även växter av släktet Coleus, som dock importerats (man frågar sig emellertid i vilket sammanhang). De flesta av de över hundra Coleus-arterna finns i Afrika, där exempelvis knölarna av Coleustuberosus äts. Salvia divinorum betraktas som kvinnlig. Den "lille man" som hör till denna familj är Coleus pumila, en europeisk växt. Så finns det "barnet" (nene) och "gudbarnet" (ahijado), bägge former av Coleus blumei. Indianerna påstod för Wasson att alla dessa växter var gudomliga, dvs. hallucinogena. Detta återstår ännu att undersöka, anser Gordon Wasson. I detta sammanhang får jag kanske nämna att man i vida kretsar föreställer sig sådana undersökningar alltför enkelt. Indianerna behandlar fortfarande sina hallucinogena växter som hemlighetsfulla gudomligheter. De fruktar de följder som det skulle föra med sig om man förrådde dem åt oinvigda, så att det till och med vid mycket vänskapliga förbindelser med indianerna är ytterst svårt att övertala dem att skaffa fram växtmaterial. De handlar inte bara i eget

intresse, när de vägrar, eller endast med stor tvekan ger efter för sådana önskningar, utan de försöker också skydda den främmande vännen från gudarnas hämnd. Wasson berättar i detta sammanhang om en närmast dramatisk händelse: "Medicinkvinnan María Sebastiana Carrera i mazatekernas land hade berättat mycket för oss om egenskaperna hos 'profetsalvians' blad och till och med sjungit sina trollsånger för ljudbandet. Men sedan vägrade hon att låta oss delta i en ceremoni bland indianer. Ty hon betraktade något sådant som förräderi, och ansåg att det skulle beröva riten dess helgd. När hon hade slutat sina utläggningar, förutom själva riten, brast hon i gråt och böjde knä och bad Gud om förlåtelse för vad hon hade gjort. Hon gav oss också värdefulla upplysningar om kosmologiska sammanhang, som jag skall publicera vid tillfälle."41 Det lyckades Gordon Wasson, före detta uttalande, att under ledning av en annan curandera delta i en salviaceremoni. Det var 12 juli 1961. "Det var i Ayutla, som vi i Doña Donata Sosa de Garcías hydda blev föreställda för en rad curanderas: Augustina Borja, Clementina Unda, María Sebastiana Carrera och Sara Unda de la Hoz. Samma kväll kom de första två curanderas kort före klockan elva, och Augustina Borja ledde ceremonin i ett stort, kalt rum. Med mig hade jag Irmgard Weitlaner Johnson, min dotter Mary X Britten, Doña Donata och hennes dotter Consuela. Augustina Borja var dotter till en curandera som hade dött tio år tidigare. Hennes egen dotter ledsagade henne desto oftare på hennes sjukbesök och var så att säga en curandera i sin första knoppning. Hon kom tillsammans med Clementina Unda. De var mycket noga med att vända sig åt öster. Att rikta blicken åt väster ansågs som ett dåligt omen. Augustina övertog ledningen av ceremonin. Hon drack emellertid ingen salviasaft utan åt trollsvamp. Jag hade uttryckligen begärt salviablad, eftersom jag ännu inte kände till deras verkningar. Inte bara svamparna utan också salviabladen räknas i par. Man enbart valde ut helt friska salviablad, inga hopskrumpnade eller sådana med parasiter. Bladen lades det ena ovanpå det andra så att varje par låg spets mot spets. Normalt knaprar indianerna långsamt i sig dessa blad med f ramtänderna. Jag kunde helt enkelt inte klara detta på grund av bladens smak, varför jag behandlades som en "tandlös person", dvs. jag fick bladsaften. I brist på en metate (rivsten) krossade Augustina bladen mellan fingrarna och samlade saften i ett glas. Sedan tillsatte hon litet vatten. Jag drack den mörka brygden, väl ett halvt glas ungefär, som kommit av 34 bladpar, dvs. 68 blad. Man hade varnat mig: indianerna brukade ofta kräkas efter tuggningen. Jag kunde inte övervinna detta behov.

När Augustina hade tuggat sina svampar började hon en monoton sång på mazatekiska som varade i över två timmar. Verkningarna av bladen inträdde mycket tidigare än de av trollsvampen. De var också mindre utpräglade. Det var inte något tvivel om saken: verkan var där. Upplevelsen överträffade emellertid inte de första faserna efter intagande av trollsvamp: dansande färger i utpräglade, tredimensionella ornament. Jag frågar mig om starkare doser skulle ha starkare verkningar. Detta återstår dock ännu att utröna." Gordon Wasson upplevde ett par år senare en andra salviaseans, i oktober 1962. I detta fall deltog Albert Hofmann, hans fru Anita, Irmgard Weitlaner Johnson och Herlinda Martínez Cid (som översättare från mazatekiskan). Curanderan, Consuelo García, omkring 35 år gammal, var en kraftfull schaman som såg mycket bra ut och hon tog ledningen. Hon använde uteslutande salviablad. Hon rev sönder dem regelrätt på rivsten sedan hon hade rökt igenom dem med rökelse. Hon tillsatte vatten och silade brygden genom en sil. Wasson drack vid detta experiment saften av fem bladpar och Anita Hofmann saften av tre. Bägge kände verkningarna, som motsvarade de ovan beskrivna från Ayutla, fast de var svagare. I de gamla krönikorna från 1500- och 1600-talen finns inga omnämnanden av trollsalvian. Endast den store mästaren i fråga om mexikanska plantas fantásticas, Blas Pablo Reko, nämner i en skrift från 1945 "trollblad" från mazatekernas land och distriktet Cuicate, vilka han emellertid inte kunnat identifiera. Yngre kunskaper härstammar från Robert J Weitlaner, en indianolog från Mexiko, som en dag stannade över i Ojitlán, en chinantek-by, när en indian från den i närheten belägna mazatek-byn Jalapa de Díaz yppade något för honom om "profetsalvian". Han påstod att curanderon letade rätt på salvian i skogen och föll på knä och bad innan han skar av den. Sådana curanderos är inga trollkarlar, sade han, utan helt enkelt läkekunniga. När någon var sjuk och man inte kunde komma underfund med vad som fattades honom, tog man med deras hjälp reda på sjukdomens orsak. Curanderon frågade först den sjuke om denne var alkoholist. Om så var fallet måste han få dubbelt antal blad, inemot hundra. Curanderon beger sig vid midnatt till en tyst, ensam hydda, där den sjuke under inga omständigheter får bli störd av buller. Där dricker denne saften av bladen i litet vatten. Efter ungefär en kvart börjar verkningarna göra sig gällande och patienten börjar uttala sig om sina besvär. Han befinner sig i ett slags delirium, och ledsagarna som står vid curanderons sida hör på vad han berättar. Han skakar sedan på sig så att "de små

djur som enligt indianernas uppfattning orsakar sjukdomar skall falla av". I gryningen badar curanderon den sjuke i ett bad som också har en tillsats av salviasaft. Detta leder till att han blir frisk. Detta bad åstadkommer också att verkningarna av salviaberusningen upphör. Weitlaner hörde också om fall där salvian använts i samband med försök att leta rätt på tjuvar. Den förmodade tjuven förrådde sig själv i uttalanden som han gjorde under inverkan av drogen.

Noter

1 Psykotropa ämnen, på psyket specifikt verkande substanser. 2 Psykofarmaka, läkemedel med i allmänhet övervägande impulsstegrande, retande eller lugnande verkan, som påverkar människans stämning och beteendemönster. 3 Albert Hofmann, kemist, ställföreträdande chef för firman Sandoz kemiskfarmaceutiska forskningslaboratorier i Basel. Känd framför allt på grund av sina studier om mjöldrygealkaloiderna ergometrin och ergotamin samt som upptäckare av LSD. 4 Walter Pöldinger, överläkare för psykofarmakologi vid psykiatriska universitetskliniken i Basel. 5 Peyotl, den ursprungliga beteckningen på trollkaktusen Lophophora williamsii Lem. De spanska erövrarna ändrade ordet till Peyote, som de hade lättare att uttala. 6 Meskalin är det hallucinogent verksamma ämnet i peyote, som sedan länge kan framställas syntetiskt. 7 Professor Louis Lewin, i sitt grundläggande verk Phantastica, se litteraturförteckningen. 8 Tesquino, alkoholhaltig dryck framställd av jäst majs. 9 Zenit: de betraktar den högsta punkten på himlen över betraktarens huvud som det femte väderstrecket. 10 Tequila, stark spritdryck som destilleras ur vissa Agave-arters stjälkar, som innehåller en sockerhaltig saft. 11 Lewin, a A. 12 Alkaloider, organiska, kvävehaltiga basiska föreningar i vissa växter. I hög dos ofta giftiga, i låg dos utgör de en viktig grupp läkemedel. 13 Mamillaria, vårt- eller kulkaktus med spiralformigt ordnade vårtor, som på sina spetsar bär ulliga eller filtartade dynor som omger taggarna. 14 Mer härom i standardverket om peyote-kulten bland nordamerikanska indianer, La Barre, W, The Peyote cult. Hamdon, Conn 1964. 15 E Merck, Darmstadt, framställer meskalinsulfat i form av glänsande prismor. 16 Lewin, a a. 17 Beringer, första gången i ett föredrag för en psykiatergrupp 1922. 18 Ringger, Das Problem der Besessenheit, i: Neue Wissenschaft. Zürich 1953.

19 Aldous Huxley. Boken utkom år 1954. Samma år kom den i svensk översättning: En port till andra världen. 20 Ringger i Parapsychologie. Zürich 1957. 21 Michaux, se litteraturlistan. 22 Se vidare Däniken, E von, Erinnerungen an die Zukunft. Ungelöste Rätsel der Vergangenheit. Düsseldorf 1968. 23 Zapotekerna, indiannation som hade skapat en högtstående kulturkrets i södra Mexiko, vilken vid spanjorernas ankomst ännu stod i blomning. Deras centra var Monte Albán och Mitla, i dag välbevarade ruiner. 24 Eliade, se litteraturlistan. 25 Professor Tadeusz Reichstein, chef för organisk-kemiska institutionen vid universitetet i Basel. Nobelpristagare 1950 för utveckling av cortisonet. 26 Psilocybin är ett indol-derivat, hittills det enda i naturen påträffade i 4ställ-ning hydroxylerade indol-derivatet. En andra överraskning för kemisten: psilocybin är det enda hittills kända naturligt förekommande indol-derivat som innehåller fosfor. 27 Dysforisk förstämning, ångestbetonat stegrad, olustig förstämning. 28 Professor Rudolf Gelpke, känd orientolog från Basel, hedersledamot av der-vischorden Meium e Divané, se litteraturförteckningen. 29 Watts i Psychedelic Review, 1964: 1-3. Cambridge, Mass. 30 Romberg, att stå med fötterna tillsammans och slutna ögon. Positiv Romberg: osäkerhet, vacklan, eventuellt faller vederbörande omkull. Jämviktstest. 31 Gnirss har i detta sammanhang offentliggjort ett verk om "Ångest, psykiska och somatiska aspekter", i vilket han går in just på denna "tunna vägg". Se litteraturlistan. 32 Gnirss, se litteraturlistan. 33 Psykolys, som sådan betecknas en psykoterapi som använder sig av hallucinogener (kemoterapi). Professor Leuner nämner en framgångskvot på 65 % vid de svåraste neuroserna. 34 Albert Hofmann och Werner Hügin, den senare chef för anestesiavdelningen vid Basler Bürgerspital, kontrollerade självförsöken. 35 Professor Hans Heimann, schweizisk psykiater och chef för psykopatologiska forskningsinstitutet vid psykiatriska universitetskliniken i Lausanne. 36 Utvanns först som spjälkningsprodukt vid den alkaliska hydrolysen av mjöl-dryge-alkaloider och nyligen också extraherat ur kulturer av mjöldrygesvam-pen Claviceps paspali, som parasiterar på det vildväxande gräset Paspalum distichum. 37 Solms, känd psykoterapeut i Geneve, som är skeptisk mot användandet av hallucinogener i psykiatrisk praxis. 38 Hypnagoga hallucinationer skiljer sig från narkotikans effekter genom att reflexerna inte upphävs och att verkningarna på hjärtat mer eller mindre bortfaller. 39 Se avsnittet om scopolamin i kapitlet "Bolmört och spikklubba". 40 Peter Seidmann, psykoterapeut i Zürich, känd för sina arbeten Der Weg der Tiefen-Psychologie in geistesgeschichtlicher Perspektive och Moderne Jugend, eine Herausforderung an die Erzieher. 41 Wasson hoppas också att få uppgifter från annat håll under kommande år,

och cuicatekerna, två andra indianstammar inom mazatekernas land och de angränsande områdena av östra Sierra Madre, använder profetsalvians blad för ceremonier. 42 Ergot är den engelska och franska beteckningen för mjöldryga. På franska betyder ergot också "vissen gren", möjligen med tanke på de eventuella verkningarna av mjöldryga. 43 Många forskare föredrar beteckningen psykotomimetikum, dvs "psykosefter-härmande". 44 Psykedelisk, ett begrepp som har blivit vedertaget i USA (mind manifesting, mind expanding eller mind opening drugs) och kan översättas ungefär med "medvetandesvidgande". "Medvetandesförändrande" skulle väl med den syn man numera har på företeelsen vara mer adekvat. 45 Jacques Mousseau, chefredaktör för tidskriften Planete i Paris. 46 Leuner, se litteraturlistan. 47 Richard Al pert, förutvarande professor i psykologi vid Harvarduniversitetet. 48 Professor Sidney Cohen, chef för neuropsykiatriska kliniken i Los Angeles. 49 Lewin, a a. 50 Charles Baudelaire, Elevation ur Les fleurs du mal (Ondskans blommor). Svensk översättning av Dan Andersson i: Samlade skrifter, 2, Stockholm 1930. De följande prosacitaten av Baudelaire är ur hans Du vin et du haschisch compares comme moyens de multiplication de Vindividualité (Om vin och haschisch jämförda som medel till mångfaldigande av individualiteten), som han publicerade i mars 1851. Översättning av Vera M Nelhans. 51 I: Kohn A, Sibirien und das Amurgebiet. Leipzig 1876. 52 Denna krets kring Carl Gustav Jung hade såtillvida kontakt med afrikana, som den ingående befattade sig med den atavistiska konstens fenomen. 53 I: Lewin, L, Die Gifte in der Weltgeschichte, 1920. 54 Lewin ibid. 55 Hartwich, se litteraturlistan. 56 Martinez, M, Plantas medicinales de Mexico. Mexico 1959. 57 Ximénez, se litteraturlistan. 58 Carl von Linné (1707-78), skapare av sexualsystemet för växtriket, som baserar sig på indelning efter ståndare och pistiller. 59 Hughes, P, Witchcraft. London 1952. 60 Scott, R, Discoverie of witchcraft. London 1584. 61 A J Clark i bilaga till Murray, M, The witch cult in western Europe. Oxford 1921. 62 Guazzo, FM, Compendium maleficarum. Milano 1608. 63 Konrad, E, Zur physiologischen und therapeutischen Wirkung des Hyoscinum hydrochloricum, Zbl. Nervenheilk. Psych., 11 Jg., 1888: 18: 529. 64 Mannheim, M J, Die Scopolaminwirkung in der Selbstbeobachtung, Z. Neurol., 1925: 93: 555. 65 I en bilaga till Monatsschrift für Psychiatrie und Neurologie. 66 Georg Schweinfurth, känd Afrika-forskare (1836-1925). 67 Peters, D WA, Kat. The pharmaceutical journal, 1952: 5: 7.

versitetet. Efter sina psilocybin-försök ägnade han sig 1963 åt LSD och måste lämna Harvard. 70 Sidney Cohens arbete The beyond within hör till hallucinogenkunskapens klassiska verk. 71 Confinia Neurologica, "Neurologins gränsområden". Basel/New York 1952. 72 Prinzhorn, H, Bildnerei der Geisteskranken. Berlin 1922.

Noter av Finn Sandberg, professor i farmakognosi I Enligt E F Anderson (Brittonia 1969:21:299) innefattar Lophophora williamsii vad som tidigare beskrivits som L. lewinii. Det är sålunda varieteter av samma art. II Adrenokrom är dock inte den huvudsakliga nedbrytningsprodukten av adrenalin. Dess patofysiologiska roll är mycket osäker. III Av de nämnda släktena finns arter även i Sverige, t ex den stora kragskiv-lingen, Stropharia depilata, och tuvad mörkskivling, Psilocybe spadicea. IV Leuenberger gör sig här i sin upptäckariver skyldig till en självöverskattning. Ouabain upptäcktes ett sekel före honom. V Även annan indelning, så att Humulus och Cannabis hör till familjen Canna-binaceae. VI Felaktigt påstående av författaren. Under en vacker sommar i Sverige, t ex 1969, bildades cannabinoider i hampa. VII Felaktigt påstående av författaren. Bladen av han- och honblommor innehåller ungefär lika mycket cannabinoider, beräknat per torrvikt. VIII Även i andra områden, t ex Anatolien, enligt egen erfarenhet. IX Tveksamt påstående. Calotropis innehåller hjärtaktiva glykosider av samma slag som Digitalis. X Det verksamma ämnet är ∆1-tetrahydrocannabinol (THC), och dess metabolit 7-hydroxi-∆1-tetrahydrocannabinol. Främst har professor Mechoulam i Jerusalem klarat ut kemin hos haschisch. XI De hallucinogena substanserna är nu isolerade och strukturbestämda: muci-mol och ibotensyra. XII Detta antal är mycket lågt räknat. Det skall väl observeras att antalet gäller endast toxisk effekt, medan medicinalväxternas antal är hundrafaldigt större och ständigt ökas.