Alice Bah Kuhnke

De skiter i Schengen – de ligger och dör på en strand i Spanien Med klar blick och självkar hållning intar hon rummet. Hon glänser och briljerar men är långt ifrån raljerande. Vissa människor har det bara. Den där energin, elden som brinner utan att de brinner upp. Alice Bah Kuhnke tar emot på Sektor 3s kontor på Österlånggatan i Gamla Stan. Hon möter upp i receptionen med ett ordentligt handslag, öppnar dörren till det moderna konferensrummet med tidsenlig mörkgrå väggfärg, tar ett telefonsamtal, kommer tillbaka och skrattar åt att hennes man parkerat bilen i skogen och att hon måste hämta den. Jag tänker att det i alla fall inte är hennes man som sett till att hon har blivit utsedd till Sveriges 15:e bråkigaste kvinna av e24. Den utmärkelsen tycker hon är oförtjänt. Alice Bah Kuhnke har inte ens börjat bråka - än. – Jag framstår gärna som bråkig om och kring frågor om hur vi får ihop vårt samhälle hållbart. Och då menar jag hållbar utveckling i dess vidaste och djupaste bemärkelse. Alice leder sedan ett år tillbaka arbetet som lett fram till att tankesmedjan Sektor 3 bildades i november 2008. Initiativet kom i huvudsak från Ideell Arena, vars medlemsorganisationer tyckte att Alice var rätt person till att leda arbetet. Behovet av att skapa diskussion och debatt om det civila samhället har det pratats om i många år och nu finns äntligen ett forum för det. – Det behövs en idédebatt om vad det civila samhällets organisationer kan, vill, ska och bör driva och arbeta med, säger Alice. Alla verkar vara överens om att ideella verksamheter är viktiga, men varför? Hårdföra tyckare har sagt att vänstersidan ser ideellt arbete som en väg till direktdemokrati medan högersidan vill lösa vårdens problem utan att betala för det. Medlemsorganisationerna i Sektor 3 tycker olika i frågan men är överens om att det behöver diskuteras. – Det är en minut över tolv att diskutera vad det innebär för föreningar gentemot deras grundläggande idé, att man börjar utföra tjänster för samhället, säger Alice. Den nya regeringen har arbetat fram en överenskommelse med idéburna organisationer som jobbar med vård och omsorgsfrågor. Överenskommelsen går ut på att ta fram spelregler mellan ideella organisationer och kommun och stat. – Många folkrörelser har ju alltid växt fram hand i hand med staten, så man kanske aldrig har varit fri och oberoende inom det civila samhället. Jag säger inte att de inte är bra för det, men hur hade det sett ut om det varit annorlunda och vad finns det för alternativ? undrar Alice.

I Sverige diskuteras ett förslag om att bidrag till ideella organisationer ska bli avdragsgilla. Alla som är med i debatten som Alice känner till är positiva till förslaget och regeringen har tillsatt en enmansutredning som ska titta på hur det påverkar statens ekonomi. Sektor 3 vill lyfta fram förslaget ur ett demokratiskt perspektiv. – Är det bara bra? Det kanske är jättebra för de stora organisationerna som alla känner till, men vad händer med de små? frågar sig Alice. Alice är uppenbart bekymrad över att idédebatten är i princip obefintlig och att politiker inte är tydliga med vad de vill och skapar politik för civilsamhället. Den enda som tar sig igenom Alice tydlighetsfilter på området är moderaternas Per Schlingman. Alice säger inte att hon håller med, men hon älskar verkligen att han är rak och tydlig när han säger att de ideella organisationer som tar emot pengar från staten också ska leverera tillbaka till staten. – Då vet man var man har honom, sen är det upp till dem som tycker annorlunda att säga det, säger Alice. Åren och erfarenheterna har gjort henne mer pragmatisk men hon tycker inte om att kompromissa. Däremot står Alice för sina åsikter och går gärna in i debatt med oliktänkande. – Jag tar hellre med mig en fascist till en öde ö än en människa som inte vet själv vad den tycker eller står eller inte vill ge svar på tal om vad den tycker. Då kan vi i alla fall diskutera, säger Alice och försäkrar sig skrattande om att jag förstår vad hon menar. Alice tycker att Miljöpartiet är ett av de tydligaste partierna men att skillnaderna på de politiska alternativen suddas ut mer och mer genom den allt starkare blockpolitiken. Sammanslagningen med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kan Alice förstå ur det perspektivet att Miljöpartiet för första gången har en verklig chans att bli ett etablerat parti och kunna påverka med ministerposter. Samtidigt hoppas och tror hon att det gjorts ordentliga studier om hur starkt partiet är i sin idé och vilka risker det finns med att leka med socialdemokraterna. Det är, enligt Alice, mycket viktigt att Miljöpartiet inte släpper frågan om varför de bildades från början och att man diskuterar detta ute i lokalerna. – Vad ville man vara ett alternativ för? Miljöpartiet har en särart och suddas det ut så försvinner ens existensberättigande. Varför ska man rösta på Miljöpartiet om de bara är en liten del av den socialdemokratiska politiken? Tydlighet är återigen det som Alice efterfrågar när det gäller konsumtion. Åren på Rättvisemärkt har gjort henne till en äkta visionär, hon har sett med egna ögon att det går att rädda världen. – Jag har varit på ställen där det varit total arbetslöshet, håglöshet, barn som drog omkring på vägarna, papporna söp och mammorna prostituerade sig. Jag har kommit dit fyra år senare och det är fabriker, odlingar, barn som går i skolan, som en förtrollning.

Det som innan var stigar med stora hål efter skyfall hade blivit vägar efter att de fått chansen att starta företag. Alice tvekar inte en sekund när hon övertygande säger att marknadsekonomin kan rädda världen, och att det kräver medvetna konsumenter och kontroll. – Jag är inte rädd för marknadsekonomin, utan jag ser den som mitt verktyg för att rädda världen. Jag läser gärna den rapport som erbjuder ett fungerande alternativ men låt oss nu använda det som vi har. Vi ska styra marknaden och använda den. Alla steg framåt är bra steg, även om det blir fel, som till exempel med etanol som bilbränsle. Alice håller med om att etanolen har visat att det finns en vilja hos konsumenterna att förändra, och det är bra. Däremot måste klimatfrågan lösas med alternativ som inte underminerar de som lever i de fattigaste länderna. – Människor lever i en verklighet med bokstavligt talat noll utsikter om ett gott liv. I ren desperation tar de vilka risker som helst, de har valet att stanna kvar i hopplöshet och dö eller att försöka. De skiter i Schengen, istället ligger de och dör på en strand i Spanien, uttrycker Alice bestämt. Alice är övertygad om att det går att både rädda klimatet och människor ur fattigdom. De debatter hon har deltagit i med nyliberaler som är av åsikten att det är okej att folk svälter i delar av världen för att det var så i Sverige för 150 år sedan har hon inte så mycket för. Det går att göra både och, men det kostar engagemang och pengar. För att det ska fungera krävs det att vi är aktiva. – Jag vill leva i ett samhälle som tar hand om de svagaste som inte fötts med alla goda förutsättningar. Den största gruppen, anser hon, är de som kan men inte orkar engagera sig, det är dags att börja ruska om dem, säger Alice. Vad Sverige behöver nu för att få folk att vakna är tydliga besked från politiker. – Miljöpartiet skulle nog kunna vinna mycket på att ge tydliga besked och tjäna på det idag. Det är viktigt att politikerna är tydliga med sin ideologi och vad de vill. För att vi ska kunna styra marknaden. För att skapa ett hållbart samhälle. För att vi ska kunna kommunicera att vi måste vara aktiva konsumenter.